Låt oss tala om snöskyfflar.

Jag bekymrar mig nämligen en del över dem faktiskt. Jo det gör jag. Jag menar, varje år läser man ju om rikspuckon som gnäller över att snöskyfflarna är slut i butikerna så snart himlen spottar ut sig metervis med snö. Och jag sällar mig alltid till den skaran som suckar högljutt över dessa människor som inte riktigt har begripit sig på att vi faktiskt bor i Sverige och att det hör och häpna även snöar en del här, i landet i norr. Att man då inte har kunnat vara så förutseende att man inte köpt en jävla snöskyffel när tid fanns, när de fortfarande fanns i butiker, har jag alltid tyckt är rätt märkligt.
Fram tills nu.
Nu oroar jag mig lite över att vi ska vakna en morgon väldigt snart och upptäcka att oh fan, det har snöat! Snöat så inibomben mycket att vi knappt tar oss ut till bilen. För nej, vi har inte köpt någon snöskyffel än, men jag tänker tanken varje gång jag går in i en affär och ser en sån där skyffel, att vi måste köpa en jävla skyffel nån gång. Men det blir aldrig av. För herregud så tråkigt att köpa nåt man inte ens vet om man kommer ha användning för eller ej.
Jag tänker att jag kanske kommer vara ett av de offer som låter sig intervjuas av tv4för att argt förkunna om hur förjävligt det är att butikerna inte kan ta hem ordentligt med snöskyfflar när dom vet att det kommer snö här i Sverige om vintrarna och att folk faktiskt behöver dom som mest nu.

Och ja, skyfflar har vi pratat om i det här inlägget, om någon nu har missat det. Snöskyffel, dagens ord.