2011-11-24

Klick klick.

Idag gick jag med nästan löjlig förväntan (som jag gjort i några dagar nu) mot brevlådan för att förhoppningsvis få se ett kuvert från fotofabriken. Och jodå, idag så. Dagiskorten på Kajsa hade kommit. Jag kunde inte hålla mig utan började öppna det hårda kuvertet redan innan jag kommit innanför dörren. Nästan med samma iver som för en sisådär 13 år sedan, när man ivrigt slet upp klasskortet och småbilderna och kritiskt granskade sig själv. Låg frisyren rätt? Syntes min smilegrop? *hoppades inte*. Också började tjatet om att få behålla alla småbilder så man kunde byta till sig andras bilder i skolan dagen efter. Minns ni?
Idag var det dock inte med några kritiska ögon jag tittade på de där bilderna, utan med kärleksfulla.
Och jag drabbades lite av shitvadstorhonär! och hjälpvarttartidenvägen? -tankar. Och när jag tittade på gruppkortet när hon sitter där hand i hand med en liten tjej på golvet så var det nära att det kom en tår. För det slog mig att jag vet så lite om tiden hon är där. Eller ja, jag pratar ju givetvis med pedagogerna, men att hon leker, skrattar och har kompisar i en miljö där jag aldrig är med. Fattar ni? Låter kanske lite djupare än vad menat var. Men vad jag egentligen skulle komma fram till är att hon är så stor. Dagiskort liksom.
Fotografen sa för övrigt till ena pedagogen att det var den tacksamaste ungen på hela avdelningen att fotografera då hon hoppade upp på stolen och smilade upp sig direkt. Det hade visst räckt med bara ett par knäpp innan han var nöjd.

/Mycket_skrytsam_och_stolt_mamma

Published with Blogger-droid v1.7.4

17 kommentarer:

Emelie Jensen sa...

Men gose unge! Sa fiiin! Borjar ju nastan grata sjalv. Och stor, ja det har hon blitt snabbt. Sjukt hur fort det gar. Du maste vara varldens stoltaste mamma... Langtar sa tills jag kan fa bli en med. Forhoppningsvis om inte allt for lang tid :)

jos sa...

Men åh, så himla bra dom blev! Men ja hjälp, vad stora dom börjar på att bli.

Cat sa...

Jag förstår precis vad du menar... Jag har tänkt precis samma tanke, att där är de, på förskolan, och jag vet inte alls vad de gör, hur de beter sig och allt sånt. Visst, man pratar ju med personalen (och barnen också) om hur de haft det, men man VET ju ändå inte.

Så otroligt fin Kajsa blev på bilden :)

Josefine sa...

Men guuuud jag dör. Hur söt är hon egentligen!!! Underbart foto.

Atomflickan sa...

Men åh!!! Sötnosen där!

Alexandra sa...

nämen åhhhhhhhh!!!!!!

Duktiga Tjejen sa...

Vad söt, vilka härliga kinder!

Minns mitt eget dagisfoto. Jag hatade det, men nu i efterhand tycker jag att jag var skitsöt med mitt afro och rosiga kinder. Hihi.

Lotta sa...

Åh!

Maria sa...

Så himla fin bild! Söt-söt-söt onge!!

Fröken K sa...

Fantastiskt fin tjej har du! Och vilket fotoproffs!

Johanna sa...

Å gud vilken liten goding! Eller stor, menar jag såklart :)

Men hur KUNDE du önska bort din smilgrop, det som är så fint. Önskar så att jag hade smilgropar.

Helena mitt i smeten sa...

Vilken liten gobit!

Anonym sa...

Meeen så fin bild!! du SKA vara stolt!! kraaamm Åsa:A

Fifi sa...

Åh, vilket vackert barn du har!

Sus sa...

Hade samma tankar då jag fick hem ungarnas bilder....

kajsa. sa...

Men åååååå så fin hon e!!

Lisa sa...

Alltså TACK alla fina ni! Jag dör lite här över alla fina kommentarer.

Empan: Jag längtar också tills ni skaffar en kotte, ty den kommer bli den sötaste lilla onge typ ever. Alltså Ceris lockar på en bebis *dör sötdöden*

Jos: Tack! Ja sjukt vad de växer!

Cat: Exakt så! Och tack. =)

DT: Ungar med afro kan vara det sötaste som finns ju!

Johanna: Jag avskydde mina smilisar som barn, nu tycker jag dock om dom desto mer.