2011-11-28

Låt oss prata om julklappar.

Eller om presenter också för den delen.
Hur tänker ni?
Själv hatar jag all denna hysteri som uppstår kring jul. Och många med mig. Alltid hör man folk säga att det är då inte riktigt klokt hur många julklappar som ligger där under granen varje år. Ändå fortsätter man, år efter år.
Sen vi fick barn har jag börjat tänka på det där ännu mer, på hysterin kring att köpa köpa köpa.

Jag tänker ungefär så här:
För oss är det självklart att våra ungar ska få några julklappar. Julen är barnens tid (säger hon som älskar att få julklappar, men det är en annan historia). Men väl genomtänkta såna. Hellre ett par få användbara än många, bara för öppnandets skull. Lite för att jag är så anti hela statusgrejen kring klappar i stil med 'hur många julklappar fick du?' Men främst eftersom jag anser att det är så himla onödigt, jag vill verkligen inte att våra ungar ska vänja sig vid att få en hel uppsjö av julklappar som när det väl är öppnade slängs åt sidan för att sedan påbörja nästa paketöppning. Hälften av grejerna kommer garanterat bli liggande längst ner i leksaksbacken utan att någonsin bli lekt med. Och där var de hundralapparna liksom.
Och med risk för att låta sjukt otacksam, men jag hoppas att folk förstår vad jag menar när jag säger att om man nu vill köpa en julklapp eller present så uppskattar jag enormt om man frågar vad barnen önskar sig. Faktiskt. Jag vet att många anser att det är jobbigt att rabbla upp saker som ungarna önskar sig, lite som att tigga till sig, trots att den andre personen just ställde frågan. Det är lätt att säga äsch, ingenting också får ungen en i raden av prylar som aldrig anvands. Bättre då att kunna vara med att påverka. Jag gillar när det ligger en tanke bakom köpen. Kläder som barnet behöver eller en långvarig leksak som barnet kan sitta med i timmar och leka med. Något kreativt och utvecklande. Duplo/lego till exempel. Eller tågbana eller en bondgård med djur där man kan låta fantasin flöda. Grejer som är söta, låter konstigt och bara... ehm.. är en pryl ger liksom ingenting.

Och när jag säger så där kan jag tänka mig att många menar att det är ju ändå barnen som ska få presenten och uppskatta den, och givetvis. Men det är nu vi som föräldrar kan vara med att påverka. Låt oss säga att våra ungar vänjer sig vid berg liknande Mount Everest varje år så kommer de ju förr eller senare också förvänta sig det. Och om det nu mot förmodan skulle hända så skulle jag bli lite rädd för mig själv faktiskt.
Små, spontana presenter i alla ära, men då i så fall någon bok eller pussel som ju alltid kommer till användning. Resten ligger liksom bara och samlar damm och tar väldigt mycket plats i ett redan litet barnrum.
Och nu när jag ändå håller på. Tradera. Det må av vissa tyckas snålt, fattigt och inte fanvetjag, men hurra säger jag! I år har jag knappat hem duplo till Kajsa. Min plånbok jublar, miljön blir glad och jag slipper trängas med folk inne på leksaksaffären. Trippelwin!
Bara för att det är en julklapp innebär det ju inte att den måste vara ny och oanvänd.

11 kommentarer:

Cat sa...

Klokt skrivet! Kan inte annat än att hålla med. Jag har de senaste åren sagt till folk att om de nu vill lägga mycket pengar på saker till barnen så är det bättre att de köper enstaka dyra och BRA saker än en massa billigt småkrafs bara för att det ska bli många paket.

Lotta sa...

Återigen ett klokt inlägg. Dock tillhör jag (som du vet) dom som gillar mycket klappar. Miną barn får rätt många, därmed inte sagt att det är skräp utan mer sånt som ändå behövs, typ tuschpennor. Saga börjar nu vid 7-års ålder inse pengars värde och att man inte kan få hur mycket som helst. Hon har nästan bara önskat sig icke-leksaker dessutom... Vill bara ha sagt att mycket klappar inte alltid = bortskämda barn!

Sus sa...

Håller med. Vårt julklappsberg blir mindre i år. Till lillajul fick de en stor grej nu (men eg var det deras fars grej kröp det fram, haha) anyway...
Till julen blir det varsin stor sak (lego & bilbana) och några (3 var tror jag) mindre. Thats it.
Ifjol blev det så galet... :P (Berg av saker som ingen orkade med.. för först skulle de bara få pengar av alla mor o farföräldrar o jag fick dåligt samvete för att det blev så få klappar o köpte fler.. och så köpte de klappar iallafall. Gaah,)

Fifi sa...

Jag håller med dig! Hellre några få genomtänkta klappar som faktiskt uppskattas, än en hel uppsjö av saker som kommer att glömmas bort. Jag är jätteglad att mina föräldrar har frågat vad Elly önskar sig, för då kan jag säga att hon vill ha en sån där lära-gå-vagn. Det tror jag nämligen är någonting hon kan ha mycket glädje av och det är en bra present. Jag tänker att hon kommer att få önska sig (hrm, jag kommer att önska åt henne) saker i den stilen i några år framöver; som sådana där träleksaker från Brio som hon kan dra efter sig när hon blir större, Duplo, klossar och sånt. Gosedjur, skallror och sånt får hon i spontanpresent lite då och då i alla fall.

jos sa...

Nej fy, jag vill inte heller att dom vänjer sig vid att det ska vara 100 paket som mest är paket för paketens skull. Känns som att ingen vinner på det i längden.

Tinalinatiny sa...

Det är verkligen hysteri kring alla dessa julklappar. Och du har så rätt, det vore så mycket bättre med några enstaka, genomtänkta, istället för en massa "skit". Joakims syskonbarn brukar drunkna i julklappar varje år, det blir så himla fel.

Mirijam sa...

JA! Tradera och loppis är ju fantastiska ställen att hitta precis rätt present/klapp också!

Mor Grön sa...

Ja låt oss prata om det! Jag tycker att vi borde prata mer om konsumtion över huvud taget... liksom sätta fingret på den där statusjakten och jämförelsemanin som lätt uppstår på olika sätt inte minst inom föräldraskapet.
Mina barn får julklappar men inga jättemängder. Vår största "köphögtid" kretsar istället kring de bytardagar för begagnade saker som är på höst och vår. Det är då barnen i första hand uppgraderar sin arsenal av leksaker, böcker och sportgrejjor.

http://regnavdagar.blogspot.com/2011/11/kejsarens-nya-klader-en-kronika-om.html

http://regnavdagar.blogspot.com/2011/11/begagnat-i-julklapp.html

Sandra sa...

Vi har haft livliga diskussioner här hemma om det här med julklappar. Jag är inne på ditt spår. Få, praktiska, men älskvärda julklappar. Min man vill gärna skämma bort. Och vi kan inte riktigt komma överrens.
Men jag tror vi har hittat en lösning på situationen, men det är verkligen enastående hur man kan ha så vitt skilda åsikter om just det här med julklappar.
I min familj, innan jag träffade en bortskämd engelsman hade vi slutat ge varandra julklappar. Jag brukade skänka pengar till välgörenhet, mamma brukade köpa en massage osv. Och så åt vi bara mat.
Nu med barn i bilden blir det ju lite annat såklart.

Lisa sa...

Vad fint att ta del av era åsikter kring all denna hysteri, och himla bra såklart att ni tänker i mina banor! =)
En grej jag har gjort några år är att köpa medicin/en get eller vad det nu kan vara till de som behöver. Sist köpte jag ett par getter som jag döpte till Janne och Greger och gav bort diplompet, getterna gick till familjer i Namibia. Välgörenhet som blir en kul grej liksom. Winwin!

Lotta sa...

Japp, och jag fick Janne!! :o)