Låt oss prata om julklappar.

Eller om presenter också för den delen.
Hur tänker ni?
Själv hatar jag all denna hysteri som uppstår kring jul. Och många med mig. Alltid hör man folk säga att det är då inte riktigt klokt hur många julklappar som ligger där under granen varje år. Ändå fortsätter man, år efter år.
Sen vi fick barn har jag börjat tänka på det där ännu mer, på hysterin kring att köpa köpa köpa.

Jag tänker ungefär så här:
För oss är det självklart att våra ungar ska få några julklappar. Julen är barnens tid (säger hon som älskar att få julklappar, men det är en annan historia). Men väl genomtänkta såna. Hellre ett par få användbara än många, bara för öppnandets skull. Lite för att jag är så anti hela statusgrejen kring klappar i stil med 'hur många julklappar fick du?' Men främst eftersom jag anser att det är så himla onödigt, jag vill verkligen inte att våra ungar ska vänja sig vid att få en hel uppsjö av julklappar som när det väl är öppnade slängs åt sidan för att sedan påbörja nästa paketöppning. Hälften av grejerna kommer garanterat bli liggande längst ner i leksaksbacken utan att någonsin bli lekt med. Och där var de hundralapparna liksom.
Och med risk för att låta sjukt otacksam, men jag hoppas att folk förstår vad jag menar när jag säger att om man nu vill köpa en julklapp eller present så uppskattar jag enormt om man frågar vad barnen önskar sig. Faktiskt. Jag vet att många anser att det är jobbigt att rabbla upp saker som ungarna önskar sig, lite som att tigga till sig, trots att den andre personen just ställde frågan. Det är lätt att säga äsch, ingenting också får ungen en i raden av prylar som aldrig anvands. Bättre då att kunna vara med att påverka. Jag gillar när det ligger en tanke bakom köpen. Kläder som barnet behöver eller en långvarig leksak som barnet kan sitta med i timmar och leka med. Något kreativt och utvecklande. Duplo/lego till exempel. Eller tågbana eller en bondgård med djur där man kan låta fantasin flöda. Grejer som är söta, låter konstigt och bara... ehm.. är en pryl ger liksom ingenting.

Och när jag säger så där kan jag tänka mig att många menar att det är ju ändå barnen som ska få presenten och uppskatta den, och givetvis. Men det är nu vi som föräldrar kan vara med att påverka. Låt oss säga att våra ungar vänjer sig vid berg liknande Mount Everest varje år så kommer de ju förr eller senare också förvänta sig det. Och om det nu mot förmodan skulle hända så skulle jag bli lite rädd för mig själv faktiskt.
Små, spontana presenter i alla ära, men då i så fall någon bok eller pussel som ju alltid kommer till användning. Resten ligger liksom bara och samlar damm och tar väldigt mycket plats i ett redan litet barnrum.
Och nu när jag ändå håller på. Tradera. Det må av vissa tyckas snålt, fattigt och inte fanvetjag, men hurra säger jag! I år har jag knappat hem duplo till Kajsa. Min plånbok jublar, miljön blir glad och jag slipper trängas med folk inne på leksaksaffären. Trippelwin!
Bara för att det är en julklapp innebär det ju inte att den måste vara ny och oanvänd.