2012-03-13

Om en natt i en småbarnsförälders liv.

Inatt vaknade modell stor 01:30 och ville inte alls ligga still mellan sina föräldrar.
Efter mycket om och jävligt mycket men, så for jag upp efter att Kajsa rumserat i hela sovrummet och väckt samtliga familjemedlemmar, slängde ur mig den nu mera klassiska harangen av svordomar, muttrade något om jävla dårhus och snälla skjut mig! (Jag har inte bara en narcissist inom mig, utan även en drama queen.)
Tar med mig Kajsa, täcke och kudde. Lägger henne i sin säng och placerar mig själv på golvet. Efter fem minuter kommer hon på att hundkräket saknas henne. Upp och leta. Letade, letade och svor och letade. Mumlade något om dårhus och svor lite till. Hör att Kajsa skriker inifrån sitt rum att Didar tagit vovvov. Dumma Didar! Går in och tittar i hans spjälis där jag åtminstone kan konstatera att herr bebis har kommit till ro igen. Men mycket riktigt ligger Stinky aka Vovvov däri.
Han har tydligen lärt sig att både sitta, gå och klättra och lägga beslag på gosedjur inom loppet av cirka fem timmar. Bra jobbat måste jag säga.
Sen la vi oss där. Hon i sängen och jag på mattan. En stor tjock och mjuk matta. Där somnade jag sedan tills M kom in och väckte mig en timme senare, tyckte väl inte att jag skulle ligga på golvet liksom. Jag smög in och la mig i bredsängen, njöt och höll precis på att somna in när jag rycks upp av ett Mamma. MAMMA! MAAAMMMAAAA! Och så var det bara att börja om igen. Inta mattan brevid sängen, höra hennes andetag bli tyngre utan att våga röra mig ur fläcken för att till slut somna om.

Så ett hett tips till alla småbarnsföräldrar:
Underskatta aldrig vikten av en ordentlig matta till barnrummet. Risken är nämligen rätt överhängande att det är där, på mattan som du kommer få tillbringa rätt många nätter i väntan på att barnet ditt ska somna. Och på mattan ligger man åtminstone mjukt och varmt.
Dock ska tilläggas, är den ju inte magisk. Den trollar inte bort sömnbrist eller ringar under ögonen. Bara så ni vet.


Och nu kan man såklart undra varför vi inte sover i den där lilla sängen till höger. Det vore ju liksom ganska så naturlig. Men alltså knarret. Man får uppbåda all världens mod och kraft innan man lyckas ta sig upp ur den.

Så. Varsågoda för viktig info. Nu ska jag gå och sova och hoppas att bebisen inte vaknar om en kvart. Men han brukar vara lite mer pålitlig på den fronten än sin storasyster.

9 kommentarer:

Sus sa...

Sååå mjuk ser den ändå inte ut. ;) Men visst, förstår din point.
Sömnen är viktig. Hoppas du får sova ut nån natt mellan varven.
Jag vågade inte skriva i min blogg att jag är trött efter att ha läst detta. Jag har ändå sovit hela natten förutom några sparkar i ryggen runt 02.

Duktiga Tjejen sa...

Gud, jag ÄLSKAR dina inlägg och din blogg mer och mer. Jag vet ingen som skriver så roligt som du om sånt här. Du borde nog skriva en bok.

Jag mår kanske illa och sån än (eller vaddå kanske, det gör jag), men jag får iallafall sova helt otroligt mycket. Mer än 10h natten. Oftast 12. Det är inte normalt, det är hornonerna just nu och det kommer inte fortsätta, jag vet. Men när jag läser dina inlägg inser jag TUREN jag har. Och att jag inte kommer få sova när ungen kommer. (Och att man måste vara lite galen för att skaffa fler, hehe).

Maria sa...

Stackars människa, hoppas du får ta igen lite sömn nu! En mjuk matta har vi i Ws rum, dock aningen liten. Jag ska ha med detta i åtanke när vi köper en ny..

Christel sa...

År herregud. Jobbigt! Men du, det blir bättre. :)

Sandra sa...

Alltså lägg av. Du skriver om det här så bra. Nästan för bra.
Vi har ingen matta i rummet. Däremot en ruskigt skön madrass på golvet som fyller samma behov som mattan i det här fallet. Gott så.
Men nästa natt blir bra. Klart den blir!

Bara Sara sa...

Sjukt roligt!!

Fröken K sa...

Ja, Lisa, du kan beskriva småbarnslivet så infernaliskt bra! Och roligt! Det känns också mycket bra att höra om stampandet och harangerna. Sånt där som man kan få för sig att man är ensam om, att aaaallla andra har mycket mer värdighet i hur de hanterar dessa farsartade situationer som kan uppstå ibland. Pöss på dig!

Fifi sa...

Jag hade bara stortjutit och tyckt hemskt synd om mig själv i den här situationen. Sån drama queen är jag…

Tack för tipset om mattan! Men jag tror nästan att jag kommer att köpa en madrass att ha på golvet i barnkammaren, lika bra om en ska behöva ligga där titt som tätt.

Lisa sa...

Sus: Okejrå, kanske inte så mjuk, men varm i allafall. =)

D T: Men tack! Vad glad jag bli av dina fina ord! Och ja alltså, passa på att njut av sömn. Även om det kanske är lite svårt (eller skitsvårtsnare) när du mår så illa.
Och du, Kajsa har sovit kanonbra ända fram till nyligen, från kl 19 till typ 08 sedan hon var nyfödd, så det finns hopp. Och bebisen borde låta dig sova ordentligt med tanke på vad hen ställer till med nu. =)

Maria: Vi får typ fortfarande inte sova, men man överlever alldeles uppenbart ändå.

Christel: Mm jag hoppas det. Annars blir jag nog sinnessjuk.

Dalkullan: Vi funderar också på att flytta in en madrass i rummet och ha under sängen. Ännu bättre än matta ju!

Bara Sara: Hehe kul att man kan roa nån. ;)

Fröken K: Men tack snälla för fina ord! Och ja llatså de där harangerna och klampandet, jag förstår att jag framstår som en dåre, men det är väl det jag känner mig som också. En dåre, på väg att bli sinnessjuk. Åtminstone där kl fyra när man känner paniken växa för att man ser ännu en natts sömn gå till spillo. Timmar av sömn man aldrig har chans att hämta igen.

Fifi: Då är vi lika. Jag tjuter också, och tycker hemskt synd om mig själv.
Ja lalltså madrass är ju snäppet bättre. Tror vi ska införskaffa en vi också, om det ska hålla på såhär. Suck.