2012-03-26

Vänner (?) över internet.

Idag har jag tagit bort inte mindre än fem facebookvänner.
En åkte eftersom hon alltid fläker ut massa halvnakna bilder på sin karl. Ful med massa tribaler på kroppen. Också fula. Ursäkta ytligheten, jag är snäll och sådär egentligen, men när det dyker upp fula, halvnakna karlar på sidan blir jag lite lätt illamående. Och med text till som "KÄRLEKEN! <3" Osv osv.
Euw.
En annan rök när jag insåg att vi inte ens hälsade på varandra när vi sprang på varandra ute i helgen, trots att vi alldeles uppenbart såg varandra. (Jag gjorde en ansats till hälsning, men hen vände väldigt demonstrativt bort blicken.)
Ännu en eftersom hen lägger ut cirka 50 youtube-klipp/musikvideos per dag. (= sjukt irriterande att bläddra sig förbi.)
Samt ett par andra vars uppdateringar på ett eller annat sätt får mig rysligt irriterad.
Obs: Vet att man kan dölja personens uppdateringar, men till vilken nytta? Retar jag mig på dem på fb, så gör jag med största sannolikhet det irl också, och vill inte att personen ifråga ska kunna se mina inlägg.

Mina vänner på sidan blir färre i ett fasligt tempo. Jag märker att jag inte orkar med alla de där små tillfällena av irritation utan har större krav på dem jag lägger till numera. Är personen någon jag har något gemensamt med? Någon jag skulle vilja träffa irl? Värderingar? Osv osv..
Snart har jag förmodligen inga vänner kvar alls. Skoja bara. Älskar facebook, men med rätt vänner.

Vidare funderar jag en del kring den här bloggen. Tänker hur man skulle agera om man sprang på någon av er vars bloggar jag följer dagligen och kommenterar till. Jag hoppas givetvis att jag skulle ge mig till känna, jag vet själv att jag skulle bli dödligt glad om någon som läste min blogg gjorde detsamma. Men jag törs inte svära, kan lika gärna hamna bakom mejerihyllan och hyperventilera och tycka att situationen blir hemsk jobbig och inte alls våga hälsa.
Hur tänker ni kring det hela?
Hälsa eller inte hälsa?

20 kommentarer:

TRÄNINGSLYCKAN sa...

Skulle jag känna igen någon vars blogg jag läsar (som jag inte då känner irl) så skulle jag utan tvekan gå fram och säga hej!! Tycker det vore skitkul! :)

Anna sa...

Jag skulle nog hälsat! Men det beror på omständigheterna. Har gått in i Linda K två gånger. Första gången blev jag blyg, andra gången var hon på Gröna Lund med sina barn och då ville inte jag störa dem. Jag skulle bara bli glad om någon hälsade på mig, fast det är lite läskigt också, att bli igenkänd. :)

Cat sa...

Jag önskar att jag kunde säga att jag skulle gå fram och hälsa eftersom jag vet hur glad jag själv skulle bli av det, men jag vet att jag är alldeles för feg. Fick jag syn på dig så skulle jag ju såklart stanna och prata, men det är ju en helt annan sak :)

Josefine sa...

Bra att ta bort folk på fb tycker jag. Sparar massa energi ju!

Och jag skulle hälsa om jag fick en känsla av att personen kände igen mig också. Jag är ganska blyg så jag skulle tycka att det vore jobbigt att gå fram till nån som inte vet vem jag är. Skulle jag se dig tex skulle jag hälsa :) men hade i vanlig ordning varit livrädd. Som jag är när jag träffar nya människor.

nataber sa...

STÖDJERT! och hälsa på bloggkompisar är skitkul! så gört ba!

Nyfiken Alltid sa...

Jag skulle hälsa men troligtvis inte känna igen någon. Tycker det vore kul att träffa några som man "träffar" genom bloggandet. Men håller med gällande jobbiga fb uppdateringar...

Zahra sa...

Bra! Rensar också ibland bland fb-vänner som inte tillför ett skit. Många vill bara snoka & om vi inte ens skriver till varann fattar jag inte varför man ska va vänner.
Däremot vet jag inte om jag hade hälsat, det beror iofs på vilken blogg/bloggare & hur pass bra kontakt man har. Om det bara är nån man läser men sällan kommenterar eller har nåt annat utbyte av hade jag nog inte hälsat. Plus att jag är nog sjukt blyg egentligen & inte vill störa, hehe.

Duktiga Tjejen sa...

Jag såg Stoffisen, vars blogg jag läser men inte känner, på IKEA i lördags och tänkte hälsa - innan jag kom på att Monki inte känner till min blogg och jag då hade avslöjat mig. Stoffisen har ju aldrig sett foto på mig, så jag hade fått säga Duktiga Tjejen med Monki beredvid mig. Alltså sa jag ingenting...

Sprang in i Den Där Jenny när vi pluggade på samma högskola, och blev så till mig att jag gav henne en kram, men den var nog inte så jättevälkommen kändes det som. Det var iofs på den tiden då båda läste varandras bloggar och kommenterade mycket hos varandra och så (typ 2008-2009?) så jag tyckte inte att det var så konstigt :)

Funderar förövrigt själv på att rensa lite på FB. Egentligen skulle jag vilja rensa lite i min bloggroll också, men jag känner mig så himla taskig om jag tar bort folk jag har läst innan så jag vågar inte. MES! (Obs - din blogg är en av mina största favoriter).

Dalkullan sa...

Jag rensar också då och då. Lite för sällan dock.
Men jag skulle älska att bli igenkänd och hälsad på!
Jag har sett ett par bloggare (bla spiderchick här i Hamburg) men har aldrig vågat hälsa. Mest för att jag inte varit en kommenterande läsare så länge, så dom vet ju inte vem jag är!

REGNSJUK. sa...

Åh, jag önskar att jag också orkade rensa lite bland mina facebook-vänner - vissa ger ju verkligen bara upphov till daglig irritation!

För övrigt så hoppasjag att jag skulle gå fram och hälsa på dig om jag såg dig, men antagligen skulle jag bli alldeles för osäker på om det verkligen var du, och skulle kanske inte våga ta risken att gå fram till fel person. Så himla dumt egentligen.

Maria Engelwinge sa...

Jag är precis som du. Bort med dem bara. Livet är för kort för att man ska vara "snäll". Vill nån inte ha mig som vän eller på sin blogglista tycker jag att det är bättre med ärlighet. Om nån retar sig på mig eller inte gillar mig men ändå har mig kvar för att de är "snälla" (läs falska och fega) är det ändå inga vänner jag vill ha. Jag är iofs jäkligt bra på att stänga av folk så jag raderar titt som tätt och bryr mig inte särskilt mycket ifall andra gör detsamma. Ha en fin dag!

Linxter sa...

Jag brukar också rensa på FB ibland. Varför ha en massa folk man aldrig skriver med och ännu värre; blir irriterad på? Nä bort med dem bara!!

Jag läser mest bloggar som skrivs att människor jag känner irl, men av de få jag inte träffat irl (dig, dalkullan, duktiga tjejen, mama bear etc) skulle jag lätt ha hälsat på. Jag skulle kanske till och med fråga om ni ville fika! Utifrån inlägg och kommentarer känner jag mig ganska säker på att ni är vettigt och intressant folk :)

Maria sa...

Haha vad roligt det låter det du skriver om de numer raderade vännerna. När jag läser det här inser jag att jag verkligen behöver rensa min fblista!
Det skulle vara häftigt att träffa någon av bloggarna, jag skulle antagligen bli galet nervös och liksom "Åh hen finns på riktigt också!", men jag skulle allt ge mig på en hälsning! Håller med dig om att man skulle blir galet glad om någon som läser ens blogg kom fram och hälsade! :)

Om 4barnslivet sa...

Jag är nog en sån som INTE vågar hälsa!
Och jag har INTE facebook! :)
Kram!

Tinalinatiny sa...

Du & jag skulle ju verkligen kunna springa in i varandra. Jag skulle givetvis vilja säga hej, men blir så pinsamt blyg & osäker (är inte blyg & osäker egentligen..), men jag lovar härmed dyrt & heligt att jag ska ta mod till mig & komma fram & hälsa om jag får syn på dig :)

Trillingnöten sa...

Jag har inte FB av just den anledningen. Jag behöver veta vad nån jag dreglade med på dagis, äter till middag dagligen. Seriöst. Visst är det kul att stöta på varandra i verkligheten eller cyberrymden, men man kan säga hej och hej då :) Och sen stöta på varandra senare igen. Världen är så pass liten att man gör det!

Den där Jenny sa...

Jag har tänkte hundra gånger att jag ska rensa bort några "kompisar" i USA som tillhör tea party-rörelsen, men så går tiden...

Och hälsa på stan: jag har haft flera som kommit fram till mig, några har jag känt igen andra har bara sagt att de läser min blogg. Man blir jätteglad, men ganska paff.

Fröken K sa...

Vilken spännande frågeställning! Jag vet inte heller om jag skulle våga eller fega ur. Det beror på som många andra sagt, på bloggare, situtation osv. Om jag känt mig säker på att det verkligen var du tror jag nog att jag liksom hade glömt av att vi inte känner varandra egentligen och bara stannat och "Men heeeej!" sådär instinktivt som man kan få för sig när man går förbi någon kändis!
Jag har rensat i röran hej vilt på fb, mycket skönt tycker jag, ett tag funderade jag på att lägga ner men efter lite röj så kändes det mycket bekvämare igen.

Nina sa...

Haha, det är klart du ska rensa hårt på FB! Jag är väldigt restriktiv med att lägga till folk som jag egentligen inte gillar eller känner/ tror att jag vill lära känna. Om man inte hälsar i verkligheten ska man ju absolut inte vara vänner på FB tycker jag. Fast det gör ju var och en som de vill så klart!

När det gäller bloggar så skulle det nog vara ganska få jag skulle känna igen till hundra procent utseendemässigt även om man tycker att man "känner" dem ganska väl på andra sätt. Men de bloggare jag läser ofta och gillar skulle jag nog gå fram till i så fall. Åtminstone om det är sådana som läser min blogg också så de skulle veta vem jag var. Jag tycker det är kul att träffas irl när det händer.

Lisa sa...

Träningslyckan: Ja jag håller med. Eller ja, det beror ju på vilken kontakt man har med bloggaren, men med någon som jag brukar kommentera till och få respons av på min blogg, så skulle det nog gå utav bara farten att jag hälsade.

Anna: Jag tänker också att man måste se till situationen. Man kanske inte bara stormar fram och hejjar på en person vars blogg man läser som sitter och äter i lugn och ro på restaurang liksom. Nån måtte på stalkergrejer får det väl ändå vara, hihi.

Cat: Hihi ja det är ju annat. Men jag undrar också om jag skulle våga. Förhoppningsvis skulle jag handla först och tänka sen, annars skulle det nog aldrig bli av. =)

Josefine: Hehe ja det är bra, då är vi båda lika blyga när vi hälsar då. Jag skulle såklart hälsa på dig också om jag sprang på dig, fast jag hade känt mig som värsta stalkern eftersom jag ju läser din killes blogg också. Haha.

Nataber: ja jag kommer nog görat om jag får tillfälle. =)

Nyfiken alltid: Ja, att man är bergis på att det är personen ifråga är ju ett måste, kan bli rätt jobbigt annars.

Zahra: Jag är också sådär blyg och känner att jag inte vill tränga mig på. Men så finns det bloggar som jag fått himla bra kontakt med, och som jag tror skulle uppskatta om jag hälsade, så då hade jag nog inte tvekat om situationen var den rätta.

DT: Haha oh no, vilken jobbig situation där med Stoffisen, sa du till honom efteråt att su sett honom?
Alltså du har ju ett övertag där, jag har ju inte en susning om hur du ser ut så du kan ju bara "hmm, nä henne vill jag inte låtsas om att jag såg..." Hoppas dock att du skulle hälsa om våra vägar nån gång mot förmodan skulle korsas. =)

Dalkullan: Nä då hade inte jag heller hälsat, man måste ha lite kontakt bloggarna emellan tycker jag.

Regnsjuk: Haha ja, risken är att jag också skulle vara för blyg, men om jag skulle se dig, och vara bergis på att det var då - då hade jag hälsat.

Maria: Exakt!

Linxter: Jag gillar att vi är en liten skara som läser varandras bloggar, egentligen borde vi styra upp en bloggdejt framöver, vore ju himla kul faktiskt!

Maria: ja men eller hur! Jag skulle nog gå omkring och flina restan av dagen. haha.

Om4-batnslivet: Det är typ du och min kille jag vet som inte har fb. Grymt! Haha.

Tinalinatiny: Men jag vet! Bra att du hälsar, jag lovar att göra det jag med! DSet känns som sagt som det inte alls är en omöjlighet. =)

Trillingnöten: Okej, tre utan fb. Jag är imponerad! =)

Den där Jenny: Ja gud ja, tror jag det! Och rätt märklig känsla att bli igenkänd på stan för sin blogg liksom.

Fröken K: Jag tänker ocksdå att det kan bli så, att man liksom hälsar utan att tänka efter. Fast det kanske är lika bra iofs, så hinner man inte fega ur menar jag. =)

Nina: Jag tänker likadant, det skulle nog nästan kännas lite ohyfsat att inte hälsa om man sprang på någon man har bra bloggkontakt med.