Barnvaktens barnvakt. (Eller om att utnyttja situationen.)

Jag är barnvakt i helgen, åt min 10-åriga bonussyrra (pappas sambos dotter). Hon ville tydligen promt vara här hellre än hos sin mormor eftersom vi är så coola(!)
M är iväg med jobbet så jag tog tillfället i akt och köpte en superduperstor godispåse, en flaska syntetläsk och laddade hem film tre och fyra av Twilight. Först tänkte jag att hon är alldeles för ung för filmerna. Herregud är det inte massa snusk liksom? Men hon bedyrade att hon sett både ettan och tvåan, och HALLÅ, Jacob är faktiskt skitsnygg! (Jag dementerade å det grövsta, för herregud, han vampyren då, Edward!?)
Så det är vad vi har gjort nu ikväll, efter att hon busat 2-åringen trött här hemma. Det här med barnvakt åt en 10-åring är lite som att själv ha barnvakt. Ungarna, eller åkejrå - Kajsa framförallt, avgudar henne och hänger henne i hasorna överallt.
Dock fick jag höra den här förut:
Hallå Lisa, det värsta med att bli sådär gammal som du, är ju att man måste diska precis ALLTING själv! Visst?
Och jo, hon har ju en poäng. EN poäng. Det där med disken, det är bra surt, det är det. Botten rentav. Trots diskmaskin. Men vadå SÅ DÄR GAMMAL SOM DU?
VA? Och vad hände med det där att vi var så coola?

Imorgon är det jag som släpper ut barnvaketen med Kajsa till trädgårdens nytillskott; gungställningen, så kanske jag kan påta lite i rabatterna i lugn och ro. Om nu den där himla snön vill hålla sig borta dvs.

Lyckan hos ungen när hon imorse vaknade och tittade ut genom fönstret och fick syn på en alldeles egen gungställning - oslagbar!

Nu ska den här svingamla, men dock så coola morsan gå och lägga sig. Och hoppas på en sammanhängande sömn hela natten. (Till skillnad från de typ fem senaste nätterna. Herregud, inte konstigt att man blir kallad gammal när påsarna under ögonen snart är nere till knäna.)
Gonatt!