2011-10-05

Låt oss prata om den där millimeterrättvisan.

Jag tycker det är så himla intressant det här vartifrån vi får våra värderingar och vår syn på barnuppfostran.
Vi hade besök här i helgen och som så ofta nu mera pratade vi barn i allmänhet och bebisar i synnerhet.
Hennes syrra har just fått barn och redan nu hävdar hon bestämt att det var både det första och sista barnet. Och det är ju absolut inget märkligt med det. Inget barn, ett barn eller sju - det är ju helt och hållet upp till var och en och något jag skiter fullständigt i.
Men det var liksom hennes orsak till att bara vilja ha ett barn jag förundrades över. (Eller okej, jag tyckte det var skitkorkat faktiskt.)
Hon menade att hon vill skämma bort hennes dotter och med fler barn skulle det inte bli möjligt eftersom, som hon sa "får ena barnet något, så måste ju den andra ungen också få" och menade att ekonomin inte skulle räcka till två ungar att skämma bort med prylar och fina kläder och leva efter den där millimeterrättvisan.

Och det var just det där med att skämma bort och den där millimeterrättvisan jag tycker är himla intressant.
Själv tänker jag nämligen precis tvärt om.

Alltså livet. Det är ju inte det minsta rättvist, det vet vi ju allihop. Så jävla orättvist kan det vara, är det inte bättre att låta ungarna få fejsa det direkt liksom?
Jag tänker så här: Behöver Kajsa ett par skor, ja då går väl jag och köper ett par skor. Nästa gång är det Vidar som vuxit ur sina regnbyxor, då går jag och köper ett par utan att jag känner att jag behöver köpa något till den andra ungen.
Har Vidar käkat upp sina kritor och hemskt gärna vill ha några nya som han lovar att inte käka upp, och han inte får låna Kajsas tuschpennor, jamen då köper jag väl det då. Nästa gång är det samma rackarunge som tryckt sönder alla K:s pennor så jag får lov att köpa nya till henne.
Jamen ni fattar?

Samma sak gäller julklappar och presenter. Har Kajsa önskat sig en cykel och vi anser att hon är redo för en cykel så kanske hon får en i julklapp utan att lille V nödvändigtvis behöver få julklappar för exakt samma summa. När han är tillräckligt gammal kommer han med största sannolikhet också få en cykel.
Och när det kommer till födelsedagar - jag vet folk som köper presenter även till det syskon som inte fyller år bara för att denne inte ska känna sig utanför.
Alltså, maken på idioti!
För ärligt talat, vem tjänar på det?
Ungar som lever i en förvrängd värld om att allt ska vara på pricken rättvist och bara ska ha och ha bara för att den alltid fått det? Missunsamma barn som inte kan unna sitt syskon presenter på sin födelsedag?
Nej tack liksom.

Också det här med att skämma bort. Jag kan verkligen inte få det till något postivt. Faktiskt. Det enda vi kommer skämma bort våra ungar med här hemma är kärlek, pussar och kramar, för det, det kan man aldrig få för mycket av.
Det här med att överösa barnen med leksaker och tektniska prylar däremot tror jag inte att någon mår bättre av. Snarare tror jag att barns fantasi utvecklas oändligt mycket mer av kreativa saker än plastiga, blinkande saker som för massa oväsen. Kottar, pinnar och bus i skogen typ.

Och hej och hå vad käck jag låter. Jag har inte sagt att vi leker med enbart pinnar och kottar här hemma, visst har Kajsa plastiga leksaker från Fisher price, men jag tror att lagom är bäst. Som med nästan allt annat alltså.

Och så tänker säkert några att "ja, ja lätt att sitta där och säga när hennes ungar knappt vet vad julafton är."
Och ja, kanske det. Men jag tänker att om vi, jag och Martin, för över våra värderingar till våra ungar så kommer ju de också inse att prylar och dyra kläder inte är särskilt viktigt.
Det blir väl lite vad man gör det till, eller?

Det var allt för mig. Kände att jag var tvungen att ha lite åsikter om andras tankesätt och värderingar. Ursäkta.

8 kommentarer:

Johanna sa...

Å, du är klok, du! Håller helt med!

Att sträva efter att kunna "skämma bort" sitt barn låter i mina öron fullständigt sinnessjukt faktiskt. Barnet kommer väl inte bli lyckligt för att det får ett överflöd av prylar? (dock skillnad om det handlar om att man inte tror att man kommer ha råd att köpa ens basgrejerna till barn nummer två, då är det kanske klokt att nöja sig med ett barn, men det lät itne som att det var så).

Jag tycker absolut inte att man måste vara millimeterrättvis och köpa för samma summa till båda/alla barn varje gång. Däremot tror jag att det är viktigt att barnen känner att det blir rättvist i det långa loppet eller vad man ska säga. Barn som vet att deras föräldrar ser till att det blir rättvist (alltså viktiga saker, inte smågrejer) blir trygga i det och går inte omkring och jämför och "tar för sig" hela tiden.

Ni låter som kloka föräldrar!

Dalkullan sa...

Nej ursäkta dig inte. Helt rätt tänkt tycker jag!
Jag begriper inte hur man gå runt och vilja skämma bort sitt barn!!!
Det är verkligen ett sjukt beteende. För är inte det värsta man vet bortskämda ensambarn som sen växer upp och vet inte hur man delar med sig eller löser en konflikt?

Här går jag runt och nojjar över om vårat barn fått en riskaka för mycket, hon får ju inte bli bortskämd!
Jag försöker fostra mitt barn till en givmild och empatisk människa, varför ska folk fortsätta fostra idioter? Kan inte människan bli bättre? Helvete.

Lotta sa...

Du är så klok, Lisa! Delar dina åsikter även om mina barn har en hel del leksaker... Nu när de börjar förstå innebörden av pengar så får de önska sig/spara till det de vill ha. Rättvist tycker jag att det ska vara (i de viktiga sakerna) och så är jag uppfostrad....jag har aldrig funderat över om mina syskon har fått mer eller mindre än mig för jag vet att det har jämnat ut sig till slut! :o)

jos sa...

Känner spontant att det finns ju olika sätt att skämma bort sina ungar på. Och kärlek är väl det viktigaste att skämma bort dem med.

Nu menar inte jag att det är något fel med att bara skaffa ett barn, barn ska man skaffa så många som man vill ha, men lite känner jag nog att jag hellre skämmer bort mina barn med att ha oss och varandra än en himla massa dyra prylar. För visst, det är ju inte direkt gratis att ha barn. Små barn är kanske inte så dyra i drift, men dom växer ju och jag kan tänka mig att tonåringar sliter desto mer på hushållskassan.

Men just det där att man skulle skaffa ett barn för att det blir för dyrt med prylar till två det köper jag inte. Då sätter jag nog utbytet syskon har av varandra i främsta rummet.

Johanna sa...

Svar: Tack! Och alltså, jag hade INTE vågat ställa de där frågorna om det var en stor grupp, men det var ett sånt där smidigt gratismöte man kan få ensam med en handläggare. (Plus att det var en praktikanthandläggare eller något som också var med)

Fifi sa...

Vilket konstigt resonemang! Jag känner just nu att jag inte vill ha fler barn, för att jag är osäker på om jag skulle räcka till till fler än Elly, men det kan absolut komma att ändras så småning om. Men att inte skaffa fler för att man vill skämma bort barnet? Varför? Jag tror att huvudsaken är att man skämmer bort sina barn med kärlek och omsorg. Millimeterrättvisa funkar ju aldrig, visst att man kan sträva efter att ge barnen ungefär lika mycket, men man måste väl ändå låta barnens behov styra?

Tinalinatiny sa...

Word! Så himla bra skrivet.

& vem vill "skämma bort" sina barn? Det är väl en sak att känna att man kan ge sina barn vad de behöver, men "skämma bort"? Svindumt. Snacka om att göra barnen en björntjänst.

& det där med att ge sina barn lika mycket, det jämnar ut sig i det långa loppet, det är jag övertygad om.

Lisa sa...

Exakt! Det verkar ju som att jag har väldigt kloka läsare också. Det märkliga är dock att jag hört fler som säger att det räcker med en unge att skämma bort. HUR kan man vilja skämma bort sin unge med annat än ömhet, kärlek och trygghet liksom?