Med den här mammarollen kom också känslan av näst intill ständig oro som ett brev på posten. Och den hör väl till antar jag, vore väl märkligt annars. När det rör sig om ens ungar. Men att vara orolig för sin kille också?
Varje morgon när jag får min hejdåpuss i sängen är min stående fras alltid "kör försiktigt!" Nu längre kör han inte bil utan tar cykeln till bussen istället. Då har frasen bytts ut till "cykla försiktigt!" Och så ligger jag där i sängen och tänker på hur han cyklar där på grusvägen mellan skogens träd i kolmörkret klockan halv sex om morgnarna. På allt som kan hända, om bilisterna inte ser honom och så.
Därför köpte jag idag en sån där tjusig reflexväst så han syns riktigt ordentligt när han susar fram där på sin cykel.
Kanske kan jag somna om lite bättre imorgon efter att han åkt hemifrån.
Inser att jag kanske borde ha köpt en hjälm också, men den är jag ytterst tveksam till om han skulle använda.
Published with Blogger-droid v1.7.4
3 kommentarer:
Kanske såna där knäskydd och armbågsskydd också? Eller en dräkt i skumgummi?
Fast jag förstår vad du menar. Jag tror varje dag att tunnelbanan ska explodera med min kille i. Och då hjälper ju varken reflexväst eller hjälm.
Know that feeling ;)
Sån väst har min kille köpt åt mig! Såklart man ska vara försiktig. Och jag är rädd JÄMT.
Skicka en kommentar