Att försova sig lite.

Jag vet inte alls hur det gick till faktiskt, men imorse hände något som jag trott var omöjligt nu mera. Vi försov oss.
Vi skulle hälsa på Kajsas nya förskola klockan tio. Vid halv sju vaknade bägge ungarna och vi hängde en stund i storsängen. Rätt vad det var så var klockan 09:15 och vi hade alltså lyckats somna om alla fyra i nästan tre timmar. Och ni som vet hur det är med sömn och småbarn begriper ju att det var helt jävla otroligt skönt. Sömn är ju liksom mitt allra bästa vapen mot trotsig 2-åring, skrikig bebis och allt annat kaosartat som kan tänkas fylla vår vardag nu mera.

Och försov och försov kanske ni tänker nu, men att utfodra två ungar med frukost (nåja, ersättning är också frukost. Och lunch, mellanmål, middag och kvällsmat.) klä på två ungar samt sig själv och gärna också åtminstone borta igenom håret, allt på bara 40 minuter - det är fan rätt stressigt vill jag lova. Men vi rodde det iland och var på förskolan precis i tid.
Så. Jävla. Bra!

Och förskolan då. Lucky me att jag är nostalgisk och gillar 70-tal och ruff ruff, för det var som att kliva in i ett urtypiskt svenskt dagis från sent 70-tal/tidigt 80-tal. Och från att komma ifrån en toppmodern, nyrenoverad förskola var det minst sagt vissa konstraster, men såna petitesser bryr vi oss inte om här inte.
De arbetar mycket i utomhusmiljö och jobbar dessutom ständigt med 'rör inte min kompis!' och miljötänk vilket ju låter helt fantastiskt och gillas mycket.
Rör inte min kompis liksom, undrar om de får såna där pins också? (Jag vill nämligen ha en rör-inte-min-kompis-knapp.)

Nästa vecka börjar alltså inskolningen och vi får 4 minuters bilfärd till förskolan istället för 30. Win win win!