Jag har ju som sagt verkligen sett fram emot att börja träna igen. Bli av med degmagen och de där hakorna, känna att jag orkar igen och inte flåsa som en jävla blåsbälg när jag springer runt och leker med Kajsa.
Här om dagen köpte jag ett träningskort, igår bokade jag in ett träningspass och idag är tanken att jag ska träna det där passet. (Ja jag jobbar i etapper för att liksom vänja mig lite.) Det är ju himla bra jobbat måste jag säga, ett steg på rätt väg och sådär. Men nu då? Hur jag känner mig inför dagens spinningpass, om jag är laddad och så?
Om man bortser ifrån att jag ska trampa som en dårpippi på en cykel och alltså behöva röra på mig, mycket dessutom, vilket jag ju inte gjort det senaste året så återstår det faktum att det är ett helt nytt gym som jag aldrig varit på tidigare. Har inte en aning om var den där spinningsalen är någonstans, inte omklädningsrummet heller.
Jag tänker att alla kommer se att jag är helt ny eftersom alla känner igen varandra utom mig, kanske stirra och tissla om mig. Och tänk om cyklarna är importerade från typ Mars så jag inte har en aning om hur jag ska ställa om sadeln?
Eller om jag går fram till den enda trasiga cykeln i lokalen, den som alla vet har varit trasig det senaste halvåret och därför ger fan i. Och så står jag där och ställer om sadeln och styre innan jag inser att 'jaha ja, den var visst trasig' och så får jag tränga mig kors och tvärs för att komma fram till den andra lediga (och förhoppningsvis hela) cykeln i andra änden av lokalen, med alla blickar brännande i ryggen.
Jag vill inte. Jag törs inte!
Den där förkylningen som legat lite latent i kroppen några veckor, jag undrar just om inte den har blivit värre och om jag inte känner mig lite svullen i halsen ändå?
6 kommentarer:
Jag vet exakt känslan. Som jag bävade innan jag kom iväg till Friskis efter att Tintin kommit. Avbokade x antal pass innan jag vågade. Men sen... vilken hjälte man känner sig som när man gjort första gången. Första gången är värst. Bara gör den. Sen kommer det att kännas helt lugnt!
heja heja you can do it! tänk känslan efteråt! GULD
Huu! Så kommer det vara här oxå, bor på en liten ort där typ alla som bor här (förutom vi som är inflyttade) känner varandra. På så sätt saknar jag att bo i stan där man är lite mer anonym och man inte behöver "stå till svars" för sig själv på samma sätt;). Det kommer säkert gå bara bra när du väl bestämt dig för att ta dig dit! Och nästa gång vet du precis vilken cykel du inte ska välja:)
Hoppas det gick bra! Jag tycker oftast att det är jobbigast innan jag har kommit iväg, det är lätt att göra upp en massa skräckscenarion om hur hemskt det kommer att vara, men oftast blir det så mycket lättare!
Jag hoppas att du kom iväg! Skulle känt precis som du inför träningspasset, men som sagt så hoppas jag att du kom iväg!
Sjukt jobbigt var det ju att gå dit. Såklart. Dessutom var det enormt stort så jag gick typ vilse, men så snart jag kom där i salen så gick allt fint sen. Och efteråt kände jag mig så där bra som man bara gjort när man tränat.
Skicka en kommentar