Känner att jag måste prata lite om det. Det är ju lite så hon jobbar nämligen, vår kära dotter. Blir hon arg (vilket är precis varje gång hon inte får som hon vill) så fräser hon och hytter med sin lilla näve. Varje gång är det lika svårt att hålla sig för skratt trots att jag kokar av ilska.
Och det där sättet kan ju gå för sig här hemma, när hon begränsar sitt hyttande till mig och Martin, men det gör hon ju liksom inte. Det hyttas även åt personalen på förskolan och åt våra vänner.
När det här förs på tal, som när en ur personalen på förskolan berättade att hon blivit hyttad åt när hon skulle byta blöja på Kajsa, ja då blir det rätt pinsamt.
Jag menar, hyttandet måste hon ju ha fått någonstans ifrån, right? Det är ju inte bara något hon börjar med. Alltså antar jag att folk som blir hyttade åt av en 2-åring tar förgivet att det är vi föräldrar som hytter åt henne när vi är arga.
Men så är det ju inte!
Vi har kliat oss i huvvena och frågat oss vartifrån hon fått det? Också här om dan trillade polletten plötsligt ner. Emil såklart. Jag har ju berättat att ungen är helt besatt av Emil i Lönneberga och Anton han kan ju liksom konsten att hytta med näven när han skriker 'förgrymmade unge!'
Där har ni alltså mitt försvarstal till hur en annars väldigt söt tjej på 2 år hytter med hela näven åt vuxna när hon inte får som hon vill..
10 kommentarer:
Låter på nåt sätt lite gulligt med en tvååring som hytter med näven som Emils Alfred när hon blir arg :)
haha, jag måste skratta för det låter ju bara hur underbart gulligt som helst.
Gillar nya utseendet på bloggen förresten.
Haha! Du ser! Tv:n är ond... ;)
Haha! Jag lärde mig mycket av Lotta på Bråkmakargatan så jag förstår precis.. :) förstår också det där med att man blir så full i skratt samtidigt som man ska vara allvarlig och förklara att man inte får göra så. Det har hänt flertalet gånger på förskolorna jag varit ute på! ;)
Haha, skönt att äntligen ha hittat lösningen på gåtan!
Haha. Oj vad svårt det måste vara att hålla sig för skratt.
Den där Astrid alltså, vilken uppviglare!!!
Haha, såklart det är Alfred! :oD Och du...jag kommer gärna(!!) med tips till trädgården, det vet du. Det är nog svårare att få stopp på mig... ;o)
Haha, jag förstår att ni inte kan hålla er för skratt, det måste se för gölligt ut!
Sara: Haha ja om hon inte hade gjort det till en vana så kanske. Och det är ju tur att folk tycker det och att vi inte har en väldigt oförskämd dotter. =)
Alex: Tack! Synd bara att jag aldrig får ordning på headern, bilderna blir så himla suddiga vad jag än gör. Men kul att du gillar!
D T: Börjar inse det mer och mer nu faktiskt.
Maria: Haha ja du borde ju ha sett och hört en del kan jag tro!
Jos: Mycket skönt! Vi började nästan tro att vi sysslande med hyttning helt omedvetet.
Dalkullan: Det är ju det tyvärr, är svårt att bli tagen på allvar när man håller på att börja skratta högt..
Fröken K: Jag menar det, ett himla sätt alltså! Hur har hon kunnat komma undan med det alla år?
Lotta: Men vad snällt! Men jag har ju liksom noll koll, och så glömde jag bort att fota rabbatten när tid var så nu minns jag knappt vad som finns där. Haha.
Fifi: Suck, ja. Det är väl kanske lite därför hon fortsätter för hon ser att vi inte blir på riktigt arga..
Skicka en kommentar