Det är inte mycket jag begär och mina önskningar äro små.

Ibland är mina önskningar tämligen små, som nu ikväll till exempel när jag låg brevid Kajsas säng på golvet (tack till mig själv som hade den goda smaken att välja en stor och mjuk matta till barnrummet när det begav sig) och det enda jag ville ha var ett par knän som inte skulle knaka när jag reste mig upp, att legobitarna som fortfarande låg kvar på golvet själva skulle hitta hem till legolådan så jag slapp trampa på dem när det var dags att agera en tyst husmus (herregud, det kan väl ändå inte vara för mycket begärt?), att golvplankan precis framför dörren inte skulle knaka så förskräckligt samt att dörren skulle glida upp helt gnisselfritt.
Ibland rör sig mina önskningar inte mer än om sådant.
Det lilla, men ack så omöjliga.

Published with Blogger-droid v2.0.2