Ja, jag får väl skylla mig själv då..

Men herregud, vad i hela friden gör hon uppe nu, när hon gnällt över tröttman hela dan? Kanske ni tänker nu. Men se det går inte, för klockan passerade 21 och då vaknar liksom andarna i mig till liv igen och då var vi bara tvugna att sätta på andra avsnittet av Kronjuvelerna. Och efter det var vi ännu mer tvugna att kolla på det sista också.
Och jag säger så här: att jag grät som ett litet barn de sista 20 minuterna av sista delen behöver jag helt klart inte beskylla den bristfälliga sömnen för, utan bara att den var så fantastisk fin och alldeles alldeles underbar.

ÅH, så himla bra den var! Ni bara måste se den!