Det här med att få på två ungar kläderna för att lämna storasyster på dagis är alltid dagens mest kritiska moment och utgör lite själva grunden för hur resten av dagen kommer att bli. Låt oss ta en titt på dagens morgon så får ni själva avgöra hur den kommer fortsätta:
- Springer ut och startar bilen strax innan avfärd till dagis för att ha en varm bil att sätta sig i samt för att slippa skrapa rutorna.
- In i huset igen och bökar på 2-åring kläder. Jakt runt vardagsrumsbordet, fortfarande under glada utrop och skratt. Fångar upp ungen och kittlar henne, får på henne jacka och skor. Allt frid och fröjd på den fronten. Lillebror känner sig ensam i babysittern i köket och börjar skrika.
- Tar på samma lillebror ytterkläderna.
- Ropar på Kajsa som klargör att hon ska titta på "Mamma Du" och har tagit av sig både skor och jacka och hoppat upp i soffan.
- Börjar om. Under högljudda protester. Svettig kamp mot klockan.
- Lyckas till slut få på ungen kläderna igen, struntar i överdragsbyxorna eftersom bilen ju ändå är varm.
- Kommer ut, låser ytterdörren och ska öppna bilen. Tada. Bilen är igång med nycklarna i men har bestämt sig för att leva eget liv och låst sig själv (den har den dåliga smaken att vilja göra det ibland. Dock kunde jag inte skylla på bilfan när den här incidenten skedde.) Drar av en harang med icke barnvänliga ord. Kånkar med barnen upp till huset igen för att leta rätt på en reservnyckel.
- Hittar en reservnyckel, in med ungarna i bilen och åker iväg till förskolan.
- Lämnar Kajsa, muttrar över personalen (mer om det i ett annat inlägg) och inser att jaha, vi hör glömt överdragsbyxorna hemma. Men vi hade i alla fall varmt i bilen och jag slapp skrapa rutorna. *Rabblar nån slags mantra inom mig*
- Bär ut ett ton babyskydd + bebis till bilen igen, åker hem och hämtar Kajsas överdragsbyxor, kånkar ett ton babyskydd + bebis in till dagiset igen. Lämnar byxor och kånkar ett ton ... ja ni fattar.
Hoppas i alla fall ni har en god morgon med guld i mun osv osv..
17 kommentarer:
Det lät ialalfall lite roligt att läsa det om det tröstar dig? Lite? :)
Jag har haft sånadär mornar jag med... men inte det med bilen. jag är manisk med att inte lämna nyckeln i bilen och stänga dörren. För då kommer det att hända.
Bättre fortsättning på dagen hoppas vi. :)
Det lät som en sådan där morgon då man helst bara sätter sig ner och gråter en skvätt. Förhoppningsvis fortsätter dagen i lugnets tecken! :)
Åh hemska minnen sköljer över mig. Jag är så oerhört glad att jag just nu hämtar barnen... Hoppas att din dag fortsätter bättre!
Och DÄR gick min önskan om fler barn upp i rök! Tack :) haha. Jag nöjer mig med en tror jag.
Jag är såååå glad att kånkandet är över. Sen att vi får tjata lika mycket fortfarande, det är en annan sak. ;o)
Åh, jag känner verkligen igen känslan, och då har jag bara EN unge att svettas över. Hu. Jag lider verkligen med dig!
Du är en hjälte! Det är exakt den känslan man har när man håller på så som gör att jag inte är sugen på ytterligare ett barn. Två är enough för mig. Jag har ALDRIG svettats så mycket som när det gäller barnrelaterade saker och då har jag ändå tränat mycket i mina dagar.
Ja vilken hjälte du är. Du får även mig att inte vilja ha fler barn. Lite sent att tänka på det nu kanske. Men ändå!
Åh, vad jag beundrar dig!
Jag blir svettig och stressad bara av att läsa det här.
Hjälp, jag kommer aldrig klara att bli en bra förälder! Eller hoppas det, men jeez vad det måste tära på en.
Heja dig!!
Hej å vad kul att du lämnat ett litet avtryck hos mig :-) hoppas din dag blev bättre än din morgon. Det blev min, i alla fall efter lunchhandlingen!!
Jag ser verkligen fram emot förskolestarten nu. ;)
Sus: hehe kul att jag kunde roa nån, road var liksom det sista jag var. =)
Maria: Ja det blev den, tack och lov!
Nyfiken alltid: Det låter betydligt skönare att hämta hem faktiskt, dessa morgnar alltså!
Trillingnöten: Varsågod för insikten. =)
Lotta: Ja min rygg alltå, AJ!
Regnsjuk: I de här lägena förstår jag verkligen inte hur jag ens kan fundera på ett tredje barn?
Josefine: Haha ja, 2 räcker gott och väl. GOTT OCH VÄL!
Dalkullan: Nja lite sent kanske, men du får tänka att allt det fina väger upp. =)
Fifi: Jag blir också det faktiskt, trodde nästan jag skulle duka under där ett tag. Hehe
Johanna: Klart du kommer bli en svinbra mamma när det blir dags, man måste ju liksom göra det och när man väl är där så tänker man inte HUR man ska klara det, man bara gört!
Sandra: Skönt att höra att din dag också ordnade upp sig. Och tack detsamma! =)
Mama Bear: Jag förstår dig! Själv ser jag fram emot delade veckor i mars. Gudomligt skönt skare bli!
Åh vad skönt att läsa ditt inlägg! Förlåt, jag menar ju inte förstås att det var skönt att du hade en sådan morgon. Fast kanske lite på sätt och vis menar jag ju det. För det känns så mycket bättre när man inte är ensam om jobbiga saker. Och herregud vad svettigt det kan bli ibland. Ibland kan två barn kännas som minst ett dussin. Och var är våra medaljer!?! En varje kväll borde vi ha, minst, eller hur!
Jag förstår tanken, det gör jag. Och som sagt, jag som drömt om TRE ungar, kan aldrig i min vildaste fantasi förstå hur jag skulle klara det.
Och ja, var sjutton är medaljen? Det borde hänga en över sängen varje gång man går och lägger sig.
Det är av just den här anledningen jag överväger att låta Lilli bli hemmaunge även när nästa kommer. Eller på sin höjd bara ett sommardagisbarn!
Säg till om du behöver hjälp med tapetletandet förresten.. är/var lite av ett tapetgeni när det kommer till att hitta kataloger! Utan att skryta alltså... ;)
Augustifamiljen: När klockan ringer om morgnarna är det alltid det första jag betämmer, hur värt, eller ovärt det är att skjutsa Kajsa till föris, men eftersom hon älskar att vara där och jag ändå tycker att det är rätt viktigt att hon får leka lite med jämnåriga så brukar det väga över. Många gånger, som vid det här tillfället, ångrar jag mig bittert. Hehe.
Skicka en kommentar