Nyårsbestyr

Jag förvånas över hur snabbt man accepterar saker, hur snabbt man går vidare. Livet stannar ju inte upp bara för att man själv har sorg och då gäller det tusan att hänga på bäst det går.

Nu har jag börjat komma i fas igen. Igår var det fika på Världens bar och det var otroligt skönt att bara sitta o snacka skit i ett par timmar.
Nyårsafton börjar ta form, det blir inget Perstorp, känner mig inte riktigt redo för ett sånt fylleslag än, det får bli nån annan gång. Däremot blir det knytis härhemma med de bästa av de bästa vänner, och det är inte fy skam det heller ska jag tala om!
Snart ska jag bege mig ner till stan och slåss med alla reahysteriska människor för att hitta nåt fint att ha på mig nyårsafton till ära. Själv hoppas jag dock på att hitta nåt som INTE är på rea då jag tycker att det bara är skit alltihop som reas ut.

Gott nytt allesammans!

Sorg #2

Ett dygn och tio timmar, det var vad min älskade morfar klarade att leva utan sin käre hustru.
Det är så himla sorgligt men ändå så fint på samma gång. Även han somnade in med sina tre döttrar vid sin sida.
Min tappra och envisa lilla morfar som alltid har funnits där för mig. Nu är han borta för alltid, men i mitt minne kommer han alltid att finnas som den finaste människa jag någonsin känt.

Det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig, det är över nu.

Vila i frid, älskade morfar. Vi ses i Nangijala!

Sorg

Det värker i mitt hjärta av sorg, jag finner inga ord alls för hur oändligt sorligt allt känns just nu.
Mormor och morfar åkte upp bägge två till sjukhuset igår, idag gick mormor bort och nu väntar vi alla bara på att morfar också ska få somna in och slippa allt lidande som han genomlidit den senaste tiden.

Vila i frid, min älskade lilla mormor.

Tankar

Så var julafton över...

Igårkväll när jag skulle sova gick mina tankar till de två finaste människorna jag känner. Trots sjukdom och oändlig trötthet tog de sig igenom ytterligare en jul med hela storfamiljen. Och för det är jag tacksam. Tillsammans är vi enade, tillsammans är vi starka. Men det var med sorg i hjärtat jag lämnade dem för att gå vidare och fortsätta julen hos mamma igårkväll.
Detta var ingen vanlig jul, men vi fick den ihop och det var huvudsaken.

Jul hos Waldeck/Österberg

Nu har julen kommit till Vattengatan. Efter en kväll med glögg och pepparkakor i fina vänners sällskap är nu våran (mindre fina) gran klädd och klapparna ligger under med renen som vaktpost. Precis som sig bör alltså.

God jul på er!

En sne eller inte

Trettiotre timmars arbetspass är över och enligt lagens alla regler borde det stå VILA på schemat, men icke då! Här hemma är det julstäd som gäller större delen av dagen, sen blir det julgransköp (och bråk om hur vida vi ska ta hem den stackars snea granen som ingen annan vill ha ((det brukar vara jag som tycker synd om den och promt envisas)) eller det stora vackra granen som ser ut som den i Kalle ankas jul.)

Imorron är det arbete till tre för att sen gå ner på stan och inhandla de absolut sista klapparna i nåt slags panikartat-slånerallamänniskor-hat.
Och som tack för det ska jag jobba julafton och juldan. Väldigt roligt.
Verkligen.

Idag lyssnar jag på musik av Roky Erickson, han gör min städning rätt mycker lättare.

Ja tack!

Snälla tomten, ge mig! Så jag slipper knåda mormors goda limpor med händerna.
Är det nån som känner sig manad så kostar den endast 6000 kr, men det finns en billighetsvariant som kostar två lapp som jag skulle bli mer än glad över att få äga.

Lycka

Så kan man lägga ytterligare en händelse på schemat som kommer förgylla min vår. Den 27:e mars närmre bestämt, tre dagar efter hemkomst. Då ska han spela ljuv musik för mig.
Jag tackar ja!

S, du kommer väl med mig? =D

eller...

som att slå på teven efter kl tolv och få upp en porrkanal med vidriga sillisar... (inte ett äventyr, inte på det goda sättet iaf..)

Jävligt många eller

Idag läste jag en himla fin dikt på kontoret. Den gick typ ut på att fånga dagen. Min jobbarkompis blev dyster. Hon sa att varför är man inte mer såhär?
Jag läste den och blev glad.
Det är sä här jag lever, tänkte jag.
Jag tycker att det mesta jag gör är ett äventyr, jag ser det som så. Oavsett om jag går till babyl en vanlig torsdag, spelar killer och vinner en öl, eller om jag går hem och gör snöänglar i nyfallen snö, eller om jag bara är hemma och myser en kväll, eller om jag bara åker en tur till Ullared (åka vilse eller inte) eller bara vara på fest och dricka sangria och stifta nya bekantskaper eller bara åka till Vietnam och få nya perspektiv på livet (kanske). Jag är sådan att jag allt som oftast lever för stunden. Jag hatar det mesta som är planerat och älskar det som faller in spontat. Har jag inte åkt den där jävla öresundsbron en tisdag och jag och några vänner får för oss att göra det, så gör vi det. Eller om vi helt enkelt får för oss att åka till Arvika trots jobb, så gör vi det. (Problemet är då att man måste ha en jävla charm för att slingra sig ur det, och det har jag. Nog, kanske) Så enkelt är det. Faktiskt.

Det jag vill komma fram till (klyschigt (stavar man så?) eller ej) men:

Carpe diem!

...

Mitt tålamod är katastrofalt dåligt. Nu har det satts på prov två gånger, och efter den andra gången så stängde jag ner hela skiten, svor lite och höjde volymen på stereon. Nu skiter jag fullständigt i att bränna en Ullared-road-music-skiva, fast det hade varit mycket trevligt att ha en imorron, kanske kan jag fjäska lite för min man när han kommer hem...

Imorron blir det till att gå upp vid fyrahugget för att bege mig till Ullared med Håkan, Stina och Hampus. Det hela kan bli en minst sagt intressant historia, vi får se hur det går. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra där dock, brukar man inte handla en himla massa skit? Jag har ingenting direkt som jag ska kolla efter, några julklappar möjligtvis typ råttfällan närmre bestämt (eller är det nån annan som har köpt det till Saga redan? Lotta hjääälp!) Men känner jag mig själv rätt så kommer jag väl hem med onödigt mycket skit, som man sen, när shoppingruset lagt sig undrar varför ihelvete man köpte det för.
Förmodligen gör av med mer pengar jag tjänar genom att jobba, så det hade antagligen varit mer lönsamt att byra bort passet men vad tusan, det är ju en kul utflykt.

I helgen har jag bland annat önskat Elektric med Leila K minst tre gånger inom loppet av en timme, fylleringt personer jag inte träffat på länge, beställt en köttpizza, druckit sangria och en hel del annat, i det stora hela en väldigt angenäm helg.
Jag har också mailat norrlänningen som kanske skulle gadda mig, och nu är det inte kanske längre. Han tyckte att det var en skitbra idé, jättefin bild och han ville absolut tatuera mig på mässan. På fredan närmre bestämt, spikat & klart! Nu ska vi bara pratas vid lite mer i telefon och inte mig emot, han pratar ju norrländska! (Och jag tänker inte berätta vad det är här på bloggen eftersom det finns folk som läser som jag vill hålla det hemligt för tills det är klart.)
Nu känns de förbaskade gråblaskmånaderna inte så himla farliga längre. Om två månader drar vi till värmen i fem veckor, och månaden efter hemkomst en finfin tatuering.
Sen kommer jag kasta mig i famnen på en sommar som ska spenderas i torpet och en vecka på Roskilde.

Always look on the bright side of life!

Tatueringsplaner. Igen.

Efter min förra misslyckade tatueringsplan har nu en ny plan börjat ta form. Eller den har redan tagit form, jag vet precis hur jag vill ha den och vart jag ska ha den. Problemet är bara att det är en väldigt speciell tatuering som inte vilken tatuerare som helst kan göra så det har krävts en hel del letande.
Jag fastnade för två.
Den ene i Norrbotten och den andre i Philaldelphia. Valet var inte helt enkelt eftersom den i Norrbotten har bokningsstopp fram till juli, så man kan räkna med ett års väntetid, och Philaldelphia ligger ju några mil härifrån så att säga. (Och det skulle dröja minst ett år innan jag ens har råd att åka dit.) Jag är ju dessutom väldigt ivrig av mig, så har jag väl bestämt mig för något vill jag göra det NU, men klokheten får nu ta överhanden för jag skulle ta livet av mig om jag inte blev nöjd med tatueringen som jag låter någon annan göra. Jag nöjer mig inte med någon annan!

Hur som haver...
Jag ringde upp till norrbotten för att höra mig för, (och fick höra underbar dialekt)och han bekräftade det jag redan visste, ungefär ett års väntetid. Jag sa att jag bodde i Norrköping så att jag inte åkte dit för att chansa på en dropp in tid. Då säger denna ljuva stämma att han minsann ska åka hit på tatueringsmässan i april så han bad mig skicka över bilden till honom så kanske han kunde gadda mig där på mässan. I april.

Ibland har till och med jag tur!

Ibland, sa jag... det är ju inte ens spikat än, men ändå.

Julfint

Tisdag och två dygn efter en fantastisk oslohelg känner jag fortfarande av sviterna. En helg som bestod av mycket skratt, vin och skitsnack, svindyr mat (och öl)rockbarshäng och efterfester samt en borttappad (läs bortsupen) plånbok.
Jag är otroligt trött, märkligt att jag klarade mig undan bakfyllan både lördan och söndan och så kommer den nu istället.

Jag är trots min trötthet mäkta nöjd med vår julfina lägenhet som jag under gnäll storstädade och adventspyntade igår, men ack vad det var värt all möda. Nu vill jag vara instängd här i flera dygn utan att behöva gå utanför dörren men jag har jobb som behövs jobbas, träning som ska tränas och fika som ska fikas så inget med det alltså. Nästa husliga sysslor blir julbak och julskinkekok. Sen när julen väl kommer så är det bara till att jobba hela julhelgen, tacksamt! Förhoppningsvis hinner jag iaf med halva Kalle anka och julmatsrester hemma hos mormor och morfar, och det är nästan huvudsaken.

Att skriva blogg istället för att packa

Jag är seg, otroligt seg. Jag borde börja packa men ids inte. Jag vet inte vad jag ska packa ner, större delen av väskan kommer bestå av glögg och vin ändå. Och skor. Vad kan det tänkas vara för väglag i Oslo månne?
Jag har sett fram emot den här helgen länge nu, det ska bli fantastiskt roligt att hänga med de finaste vänner jag vet en hel helg.

Igår var det avskedsfik för för ytterligare en vän som ska släppa det mesta och bosätta sig i England. Det var väldigt trevligt på alla sätt o vis, men som alltid när det gäller avsked får jag en klump i halsen. Nu är ju inte England på andra sidan jordklotet, och vi kommer antagligen och hälsar på varandra ändå, men jag är larvig när det gäller avsked i alla dess former. Önskar dig all lycka i alla fall, hoppas du kommer trivas i hästkläderna! ;)

Nu är det packning som gäller så inte tåget går utan mig.
Oslo, here we come!

Halkafötterskorringoslo

Jag behöver nog inte berätta att det är ofantligt (nåja, i mina mått sett) mycket snö här i norrköping idag. Vad jag däremot känner för att berätta är att jag tvingade ner migsjälv och martin till stan för att köpa snöskor. (Det höll på att sluta med både brutna fötter, lårhalsar och svanskota i den jäkla halka som råder, men med ett järngrepp om martin klarade jag mig relativt väl.)
Jag hade väl tänkt mig ett par skor på skopunkten för en sisådär 400 spänn. Men icke! Istället blev det ett par Björn Borgskor för en tusing. De hade nämligen bestämt sig för att hamna i mina ägor, så jag hade liksom inget val.
Men ack, vilka fina skor jag har nu! Och så sköna sen! Nu behöver jag aldrig med ha kalla fötter med sprickor i hälarna, de kommer må så bra nu, mina små (?) fossingar. Problemet är väl bara det att jag egentligen inte har såhär mycket pengar. Det var sparkontot som fick bekosta mina dyrgripar, men har det riktigt tur kanske det kan få tillbaka pengarna imorron. Jag får nämligen femton å ett halvt i lön imorron så jag kan väl tycka att jag är värd skorna trots allt.

Jag hade även tänkt att hämta ut min fina ring som jag fått av mormor (mormors mormors från början) som har varit inlämnad för utslagning, men den hade hamnat i fel fack så det var ingenting gjort på den den här gången heller så det blir väl till att vänta ytterligare några veckor. Irriterande!

Efter en helg fylld med fest tar jag nu ett djupt andetag och gräver ner mig med jobb igen, men på fredag säger jag hejhej till Oslo för första gången och linda (inte första gången).

Filmvaka

När man kommer hem efter en heldag på jobbet vid 21.40 brukar jag allt som oftast lägga mig och läsa för att sedan somna som en gris. Inte igår inte. Igår var det en kväll som jag och Martin sett fram emot länge, vi hade tillochmed ställt en påminnelse på mobilen. SVT visade nämligen Wim Wenders Paris, Texas (har letat efter det skitlänge utan framgång) så det blev till att bänka sig i soffan och njuta av en fantastisk film till kl 01 istället.

Kort och gott, genialisk! som min vän H skulle säga.

Ps. Det är fredag och från kl 18 och frammåt är jag ledig ända till tisdag. Det ni!

Man vänjer sig

Ibland kan man vara jäkligt trött på livet i allmänhet, tycka att allting går på slentrian och att man är ensamast i heela världen. Då kan man titta på den här videon och trösta sig själv med att man har det nog rätt bra ändå. =)

Dynga

Idag är det ett jävla skitväder ute, då är det mysigt att hänga på världens bar med fina vänner och prata dynga, vilket jag har gjort under eftermiddagen.
Nu sitter jag i min ensamhet med en kopp te och lyssnar på Pearl Jam och undrar vad tusan jag ska äta. Det finns blodpudding i kylen, men det känns så himla torftligt och känns lite som höjden av ensamhet.
Kanske får det bli en middag bestående av knäckemacka och blåmögelost framför teven med Greys anatomy...

Ja så får det bli helt enkelt.

Boktips

Jag håller på att läsa en fantastiskt bra bok. Tillsammans är man mindre ensam heter den. Har ni inte läst den så gör det nu. Bums!

Roskildeabstinens

Efter en aprolig torsdag (med vissa undantag) som innehöll mycket öl och en lugn helg avslutade jag nu söndagen med att kolla på Roskildefilmen. Herre jösses vad jag vill dit!
"Nämen HA, där är ju Satan!" löd det efter ett par minuter in i filmen. "Nämen HAHA där är ju vår buss med Baleos & A-K´s liksäck utanför, å kolla! där är Jönsson med hatten! och där är ju Sörens buss!"
Jag tackar alla mina fina festivalvänner för den utomordentligt fina 25-årspresenten jag fick i somras, tack vare den kan jag ju inte banga i år. Med cyklop, snorkel, regnjacka + byxor + hatt samt stövlar och ett presentkort på ticnet finns det ju inget som hindrar mig lägre. Så nu kan man väl bara gå omkring och längta ihjäl sig i sju månader tills det är dags att återvända igen efter ett års uppehåll. (Nåja nästan två då...)
Men tills dess gott folk blir det jobb, jobb och åter jobb samt två resor att se fram emot.

Imorron är det till att gå upp kl sex för att gå och träna, sen är det två heldagars jobb innan jag är ledig och kan socialisera mig igen. Socialisationen hoppas jag kommer bestå av en fika med helena, sofie och en hemkommen frida.

Somrar att minnas

Nu är jag i stort behov av sol och värme, men i brist på det får jag nöja mig med vetskapen om att det faktiskt blir sommar nästa år igen, här följer några bevis på det:En gång i tiden var jag också liten, då lekte man gärna med morfar i Gölstugan.
Jag har turen att fylla år mitt i sommaren, då får man äta världens godaste smultrontårta.
Åh, denna bekymmersfria sommar. Det enda man brydde sig om här var typ killar och kompisar.
Här hade Marcus lurat in mig i det underbara festivalfördärvet, jag var 16 år och livet lekte.När festivalgänget växte till sig lite tyckte vi att det var en bra idé att ta festivalbussen till Slovenien. Och det var det, en fantastiskt idé!Så kan man åka till Roskilde och leka "klappa lilla magen" också.
Man kan också göra det vi gör som mest i stan en solig sommarkväll, nämligen hänga i parken och dricka öl.
Här har vi bongotrummsafton i torpet.Slutligen kan man fylla 25 och bjuda ut alla man känner på kalas i torpet.

Hormonstint jävla lipkärring

Vad är det med hormoner ihop med bakfylla egentligen?
Igår gick jag och smågrina mest hela dagen. Först var det när jag läste ett blogginlägg av Tessan, det var så himla fint att jag var tvungen att gråta en skvätt. Sedan kollade jag på Stjärnor på is, och tror ni inte att jag tog till lipen då också. Stjärnor på is! VA? Tre gånger dessutom! Först för att Josefine Sundström blev så himla glad över hennes poäng och den typ livsfarliga snurren, sen åt Toni Irving eftersom han började grina när juryn gav honom bra kritik. Och sen åt Marcus, herregud. Marcus. Han är ju så jävla fager(vall) att man bara vill dö. Jag tjöt av att allt var så fint. Han var så jävla het, och hon skitsnygg och man ville ingenting hellre än att dö just då. Typ.
Och Martin han satt bara och skrattade åt eländet.

Jag är väl medveten om att det här inlägget kanske gör att jag blir typ hundra i vuxenpoängtestet. Sjärnor på is liksom!?

Söndagmåndag sång

Schwung sa det och så sitter man här igen i pyjamas och inte gör ett skit en ledig måndag till trots. Fortfarande seg efter lördagskvällens bravader då det krökades friskt till fyra-femsnåret i söndasmorse.
Då middagen med Martins familj och en krogrunda efter det var avklarad begav vi oss till Bifrost och drack billig öl med massa knutters. Jag vet inte vad jag ska säga om det riktigt, men om jag säger att det var intressant så är jag nog inte helt ute och cyklar.

Söndagen spenderades ganska så passande i soffan med en drös med filmer, bla. Baraka (inte att rekomendera när man är trött och bakis), All the boys love Mandy Lane (skitdålig) och Polisorkestern som försvann (också ett sömnpiller.) men man kan väl inte begära allt för mycket av en söndag som sådan.

Idag ska det handlas, tvättas och hälsas på en bebis. Innan dess kryper jag ner i soffan med en bok och lyssnar på The tallest man on earth och njuter av att ytterligare en måndag snart är avklarad.

Gammal? Så tusan heller!

Men hur blir det då med resor, pengar, lägenheten, ungar och allt annat skit(?) som man (= vi) planerat in?

Men jag är ju bara 25 förihelvete. (trots 29,4 på vuxenpoäng.com men jag skyller på samboliv och icakort.)
Å hör sen!

Framtidsutsikter

Jag stannade upp. Tänkte efter.
Vad vill jag med livet? Vart är jag på väg?
Ska jag gå och skrota med halvtaskig lön som personlig assistent i fyrtio år till och få rygg och knäproblem om tjugo?
Skulle inte tro det.
Alltså måste en förändring ske.

Eftersom jag trots mina utomordentliga färdighter i både det ena och det andra (jag kan till exempel vissla, knäcka med tårna ((dock inte med fingrarna)), sjunga falskt, kröka och mer därtill) antar jag att det inte riktigt räcker.
Plugga kanske skulle vara en god idé trots allt?
Jag har bollat fram och tillbaka, möjligheter och omöjligheter med Stina (tack för all peppning) och kommit fram till att det kanske, jag säger kanske, lutar åt Personal och arbetsvetenskap i Linköping nästa höst. (Om mina betyg räcker till det vill säga) Eller socionom.
Jag har accepterat att tanken finns där, känner mig mer och mer van för var dag som går.
Vem vet, om ett par månader kanske jag har bestämt mig helt?

Måndagsmys

Idag ägnar jag dagen åt att baka bönbröd till ljuvlig musik av
Bon Iver.
Lediga måndagar är kanske det bästa som finns.

Peace!

Sagan om en krök

Kvällen började rätt angemänt med en förkrök i goda vänners lag. Röka inne och spritbuffé som W så fint uttryckte det...
Sen gick vi ut till Babyl och jag vann i dart (dock en väldigt passiv vinst, men jag vann åtminstone en pepparkaksshots.) Sen hamnade vi på svea (i vanlig ordning när man vägrar hugos.) Där blev det häng i sunkit rökrum och öl. Sen hemfärd och fyllemat. Och ett fylleinlägg här på bloggen. (Och ja, jag redigerar små detaljer i detta nu, töntigt? ja jag vet. Aslarvigt! men så får det bli när man vaknar upp med ångest över att man inte vet vad man skrivit och konstaterar att man kanske gick ut lite för hårt i sitt skrivande) men hur som haver så är karlar ibland stora idioter och jag blir ledsen när det ska gå ut över mina fina vänner. Så. nu fick jag det sagt på ett lite mildare sätt.

Nu ska jag försöka hålla mig väldigt stilla resten av dan så inte mitt huvud exploderar, och vatten ska finnas inom räckhåll. Kanske sängen är ett bra alternativ till det...

Apropå ingenting ska jag bara upplysa om att saker man tycker är himla smart på fyllan i själva verket är rätt korkat dagen efter. Som tillexempel att röka inne. Varför liksom?

Skön dag

För första gången på bra länge har vi verkligen tagit vara på en undarbar lördag. Ställde klockan och åkte iväg till torpet där vi gjorde det fint för vintern. Avnjöt varm choklad och äggmacka i solsken på farstutrappan, härligt!
Jag var nöjd över att det inte såg så fullt förjävligt ut om jag trott eftersom vi inte varit där på ett bra tag. Martin i sin tur var mest glad över att blogga ut torpsäsongen i skogen. Jag bloggade in den och han ut den. Mycket poetiskt.
Nu är vi redo att invänta snön, så vi kan vintercampa därute. Snö, skidor, pulka, brasor med grillad korv och starkglögg, låter inte helt fy skam va? Vi får dock se till att bli ett gäng så vi kan hålla värmen.

Gårdagen spenderades hos Helena med idol, youtube-klipp, chips och cola, mycket mysigt!

Nu är det städtime härhemma, sen är det på ölen som gäller.

Vid gott mod

Trots snöblandat och blåst var det jag som imorse återigen knatade ner och spinnade 6:45 imorse.
Nu sitter jag och peppar Tack för kaffet och är på strålande humör. Ska snart bege mig till jobbet i fem timmar, sen är det helg. Och helg innebär socialt liv. (iofs har jag haft en bra vecka med fika hela två gånger! men helg är ju helg.)
Kanske blir det Idolkväll hos Helena. Eller filmmys hemma. Eller bio. Eller öl. Öl känns rätt lockande eftersom jag redan nu är peppad, men oavsett vilket så blir det en fin kväll. Det blir en fin dag mina vänner! Glöm allt rusk ute och var lika glad som jag så blir allt en smula roligare och bättre.
Puss & hej!

För övrigt drömde jag inatt att min vän Linda gav sina fem hundar knark så det blev lustiga och skrattade på ett minst sagt obehagligt sätt. De blev stora som monster och så var de Lindas livvakter som alla var livrädda för, hon blåste i en visselpipa och bussade dem på vanliga människor.
Kanske blev jag lite skadad av att se Bröderna lejonhjärta häromdagen. Men jag vet inte.

Skryt

Idag började jag min morgon med att gå upp 06.15 för att gå till Nautilus och träna. Det ska tilläggas att jag är ledig så jag förtjänar en dunk i ryggen tycker jag! Detta ska bli en vana är det tänkt, åtminstone de dagar jag jobbar heldag.
Skönt att vara igång så här tidigt, så det är mycket saker som ska hinnas med, bla en fika med Sofie & Mira.

Helgen har tillbringats med många nära och kära på sjukhus och i hemmet, inget vidare men det känns på nåt sätt fint med lite kvalitetstid med dem.
Den har också innehållt mys, öl, fina vänner, musik, vimmel och stora feta patrask till vakter (Wasa).
Nu ska här städas! (Eller påbörja min nya bok...)

Jag i ett nötskal

Ibland är det förödande att vara jag och jobba på ett assistentbolag.
Igår hade vi tacokväll uppe på kontoret och vi var väl en 30-35 pers allt som allt. Vi sitter vid bordet och snackar skit då det kommer fram en cp-skadad kille till oss. Jag känner hur det liksom börjar bubbla inom mig av något högst olämpligt, jag biter mig i läppen och säger till mig själv att nu får det fan vara nog, jag kan ju inte börja skratta nu, det skulle ju vara väldigt proffesionellt! (jag funkar som så att jag alltid får för mig att asgarva vid de mest olämpliga situationer). Men jag lyckades förträffligt med att hålla käften, tills killen drar ett skämt:
- "Har ni hört om styckmorden i Afrika?"
Lång tystnad....
-Det var Nelson man dela!
HA HA HA
Då var det nåt som brast inom mig, äntligen hade jag en ursäkt att lägga av ett asflabb. Jag räddade min jobbkariär, men drog min humor i smutsen. (nåja, jag kanske inte kan få lägre humor än den jag redan har) Fast vem vet? kanske blir det mitt nästa paradskämt, i samma anda som det går i vågor eller falukorven.
Det ni!

En massa dravel

Två timmars håltimme från jobbet och jag går hem och bloggar. Kunde ju göra lite vettigare saker kan man tycka, som att gå en promenad, städa, gå till gymmet eller något annat kreativt, men min dator såg ut att behöva mig just i detta nu.

Nu börjar jag komma i fas igen. Var på aerobics igår, en jäkla massa skutt och snurr i högt tempo, lite annat än vad jag är van vid från friskis, men kul var det! Ikväll blir det afro om jag hinner hem från Ikea.
Eftersom vi för ovanlighetens skull har en hel del pengar över precis såhär innan lön så tänkte vi sätta sprätt på dem just där. (Det är ju dumt att spara mer än nödvändigt.)

För övrigt känner jag stort behov av att göra vardagliga saker med mina vänner. Jag vill ha fler måndagar som den förra veckan. Då fikades det i flera timmar i sträck, bagarstugan först för att sedan dra till världens. Folk kom och folk gick, mycket trevligt! Är rätt trött på att bara ses fredag och lördagkvällar när öl är inblandat. (Det är ju rätt trevligt det med såklart men ändå...)
Snart peppar jag dock på att förhoppningsvis åka upp till Dalarna för att hänga med goa vänner däruppe också, det var på tok för länge sen!

Ge mig gärna lite fler timmar på dygnet så jag hinner med lite kompishäng utöver jobb och träning tack!

Pyjamas

Jag har inversterat mig i kanske den skönaste pyjamas som finns, himla fin är den också. Så nu har jag bestämt mig för att bära den på mig hela dagen lång och bara gå hemma och loppa.
Klockan fem får jag dock byta ut den mot träningskläder, för jag har minsann köpt årskort på Nautilus som nu ska komma till användning. Hoga!

Apropå ingenting alls

Det blev aldrig någon tatuering. Jag är smått bitter över det då det visat sig att Lucky 7 nu har sjukt lång väntetid. Jag som hade allt bokat & klart!
Så nu är frågan om House of pain är bra, jag har sett rätt många fina tatueringar därifrån, men rykten säger att de inte alls är speciellt bra. Jag vill ju ha någon som kan rita upp den också eftersom jag inte har några som helst bilder på det som ska göras.
House of pain eller inte?
Tips tack!

Fredag igen

Så var det dags igen. Fredagen innebär tvätta (förhoppningsvis utan större irritationer och missöden den här gången) samt traska ner till bolis för att inhandla proviant för eventuellt öldrickande. Det gäller att alltid vara förberedd då man aldrig vet vad som komma skall förren vid åttahugget på kvällen, så är det alltid. Nästan iallafall.

Jag har fått nys om att det är lönesamtal på gång på jobbet. Jag har aldrig varit på sådant tidigare trots att jag har jobbat en massa med år. Hur går det till?
Svarar på massa knasiga frågor och framhäver sig själv så till den milda grad?

"Jag är så grymt duktig på preciss ALLT jag tar mig för, tappar aldrig saker i golvet så de går sönder, repar aldrig bilar, sväljer aldrig Hp:s akvarium, kör aldrig in honom i träd och dyligt och det viktigaste av allt - jag sjunger som en gud varje morron när jag duschar min brukare. En favorit jag brukar sjunga är den här: Todaay is gånna be the däj that they're gonna throw it back to juuuuu
by nooow you should've somehooow realized what you gotta dooooo
I dån't believe that anyboooodyy feels the way I do about you noooooow..... fint va? Ja men då så, släng till mig några tusingar mer i månaden så är saken biff sen!"

Funkar det ungefär så? Please säg att det gör!

Asgarv

Det här kan vara det roligaste jag sett.
Jag lider med mannen ifråga, för det hade precis lika gärna kunnat varit jag.

The strangers

Om ni är svaga för rysare bör ni se The strangers. Lite som Funny games och Ils - vanligt folk som blir antastade av relativt (nåväl) vanliga människor i sitt eget hem.

Jag har länge trott att jag sett så många skräckisar att jag inte längre blir rädd, men det visade sig dock vara fel.
Halva filmen satt jag och kikade mellan fingrarna,(jag hävdar bestämt att det blir mindre läskigt då.) Och min ångest efteråt var total. Jag var rätt tacksam över att Martin inte hade jour så jag slapp sova själv.

Btw

Imorron ska jag tatuera mig, men sch säg inget till mamma.

Resa

Yes! Då var det spikat. Den 16:e februari beger vi oss till Vietnam och Kambodja i fem veckor.




Festligt va?

Tvättstuguhat

När jag idag kl 15 skulle gå ner och tvätta möttes jag av en låst dörr med nån annans kolv kvar. Klockan var då exakt 15.00. Lite försenad kan ju alla vara tänkte jag och stod snällt kvar o väntade utanför.
Klockan tickade på och när lyset hann att släckas för minst tjugonde gången gav jag upp. Väl uppe igen konstaterade jag att klockan var 15.20, jag hade alltså stått och tryckt nere i en mörk jävla källare i 20 minuter.
Nä nu tusan tänkte jag och gick ner mäkta förbannad. Då minsann stod kärringen där och vek sin tvätt i godan ro och maskinerna var inte ens klara.
"Men vad FAAN håller du med med? klockan är HAALV FYRA och maskinerna är inte inte ens KLAAARA!!" brusade jag, varpå kärringen upplyser mig med kyla i rösten om att hon minsann har tid till klockan fyra.
jag frågade om hon hade extra förmåner då tiden för alla andra är 11.00-15.00 samt 15.00-19.00. Då jag hjälpsamt pekat på tavlan och talat om för henne att 15.00 är tre bad hon inte ens om ursäkt. Hon sa att då fick jag minsann lov att städa upp efter henne också eftersom hon själv inte hann det.
JAG SKITER I OM DU INTE HINNER STÄDA EFTER DIIG! FÖRSVINN HÄRIFRÅN DIN SATANS JÄVLA KOSSA!!
Så sa jag förstås inte, men tyst i mitt huvud var det det mildaste jag hade att säga just då.

Jag har viktigare saker för mig än att vänta på att få tvätta. Jag ska faktiskt ner och boka en resa. Så det så!

Fleet Foxes-Tiger Mountain Peasant Song

Jag tycker om väldigt många saker just nu. Fleet foxes är en av dem.
Andra saker jag gillar skarpt just nu är våran planerade resa (Vietnam, Kambodja & Thailand 5 vecker feb-mars) samt idol-lars (jag som inte ens tycker om idol. Egentligen)
Jag har också blivit rätt övertygad om att om jag hade en eller ett par pingviner som husdjur så skulle jag jämt vara på strålande humör.
Jag har dessutom hittat kanske världens roligaste bok: "Jag kanske är utvecklingsstörd, men kalla mig inte mongo". (Jag tipsade Hp om den, men han valde en annan istället).

Nu börjar fredagskänslan infinna sig så nu är det snart dags att knäcka en öl och börja piffa för ikväll är det tjejfest hos Emp, ska bli najst!

Whiskeyröst

Efter en veckas festival brukar jag komma hem med en helt borttappad röst.
Men efter helgen och drygt fyra paket cigg har jag bara fått en jävligt het whiskeyröst. (Jag minns inte ens om jag drack någon whiskey)
Jag vill verkligen inte bli av med den, hade jag velat kunde jag säkerligen få varenda karl i säng bara genom att prata. Så nu funderar jag på hur jag ska gå till väga för att behålla den. Ska jag gå ner och köpa två paket cigg och kedjeröka månne?

Festivalfest 08

Det är tisdag och sviterna från helgens bravader har knappt försvunnit. Jag antar att det tyder på en hård helg.

I detta fall säger bilder mer än tusen ord, så här kommer några.

Jag blev mycker nöjd när Criss kom och gav mig en Weiss wein, jag var ju inte sämre än att jag lät Frida smaka.

Det var i baren vi höll till mest. Unke var bartender för tillfället.

Johan lyckades slå sig fri kvällen till ära.

Lördagsförmiddagen roade vi oss på andras bekostnad. Som att stapla ölburkar på en sovande Otto.

Vi beställde också pizzor.

Och tittade på Frida när hon lekte charader med Thomas som lekledare.

Det gjordes också en hel del tatueringar. (Empan, snälla titta bort) Otto fick bla I love Matthias gaddat på skinkan, samt Kontry på låret och en I love Otto (med fyra T:n) på smalbenet.

Jag var grymt nöjd över mig själv att jag höll mig borta från nålen. Stina skrev Perstorp på smalbenet, det kunde lika gärna ha varit jag.

Jag vet inte om jag behöver säga att jag hade fruktansvärt roligt hela helgen lång. Men jag gör det ändå. Nu när jag återigen har träffat alla fina människor som jag träffar på tok för sällan kan jag leva med hösten ytterligare ett litet tag.

Rännstensungar

Våran innergård är kanske (med största sannolikhet) den fulaste i hela stan. Den lämpar sig föga för barn i lekåldern och består ganska exakt av fem ynkliga små träd (ni vet sådana man hade utanför varje trapputgång i Ektorp som det växte små miniäpplen på) samt tre lådor med buskar i och kanske en bänk, möjligen två. Resten består enbart av asfalt och betong. Det är ganska deprimerande att ha detta som utsikt. Men det är inte det jag vill gnälla över.
På våran gård finns det väldigt många barn i åldern 5-10 som jämt och ständigt ses leka på gården. De klättrar på soptunnorna och drar en stackars katt i svansen, kanske leker de datten nångång ibland också (nej förresten, det vet dom nog inte ens hur man gör). Men som ni förstår så ges det inte mycket till inspiration och ideér till nya lekar i denna gråa tillvaro.
Jag har tänkt speciellt mycket på en liten tös i 5-årsåldern. Jag såg henne varenda dag hela sommaren lekandes utanför mitt fönster, antingen med de andra barnen men oftast (då de andra förhoppningsvis var iväg med sina föräldrar på äventyr i skogen) var hon ensam. Det skar i hjärtat den dagen jag såg henne sitta på soptunnorna alldeles ensam i strålande sol ätandes på en kebab.
Jag ville inget hellre än att dra med henne ut till bilen och låta henne följa med till torpet så hon fick se skog, kossor och gröna ängar. Kanske visa henne hur man gör kor och andra djur av kottar och tallbarr som min morfar alltid gjorde med mig förr om åren.
Detta kunde jag ju inte riktigt göra, då jag förmodligen skulle få polisen efter mig när det uppdagades att någons dotter var kidnappad av en galen kärring.
Men vad ska jag göra? Ska jag bara se misären och skatta mig lycklig över att jag själv haft en underbar uppväxt?

Tidsfördriv

Det enda som är skönt med att jobba helg (förutom OB-tillägget) är att man uppskattar måndagen. Nu har jag ju en hel (löne)helg att se fram emot. Skönt att det var ett litet avbryt i torsdags så man slipper bli sådär ölsugen som man blir när man jobbat två, tre helger på raken.
(Torsdagen bestod av captain morgan & cola samt öl i utlovat stora mängder, goda vänner och nya bekantskaper och musik. Precis sådant som faller mig i smaken med andra ord.)

Jag har spenderat dagen med att bläddra igenom resekataloger och bakat tekakor till en armé. (Jag har varit väldigt kreativ på senaste, min mor säger att det beror på hösten, men kan man skylla eller tacka allt på den verkligen?) Nu blir det Son of Rambow med nybakat och oboý.

Undersökning

Jag har precis blivit väckt av min väckarklocka, är fortfarande halvt sovande när Thomas ringer. Han bedriver en undersökning för sig själv såhär kring niosnåret en torsdag, fullt normalt för att vara han. Undersökningen handlade om one night stand, hurvida man själv ville att killen har dragit på morgonen eller stannat kvar (och om det ens var nån mening för killen att försöka somna) och om jag tyckte det var bra eller dåligt om killen ifråga lämnade en lapp på mitt köksbord där han ber mig ringa om jag vill.
Ska bli spännande att se vad han kommer fram till, får undersöka det närmre nästa helg.

Gnäll och annat

Har jobbat inatt, hemma i fem timmar för att sedan gå tillbaka och jobba ytterligare sju. Det suger! Jag har spenderat mer tid hos Hp än jag gjort hemma den senaste tiden. Jag är trött och vill inget hellre än att sova.
Men imorron ska jag dricka öl, jag jag tänker fan dricka det i hutlösa mängder. Jag förtjänar´t, för sen ska jag jobba för tredje helgen i rad, men det kan jag ta för helgen efter är det dags för den årliga festivalfesten i Perstorp och då ska det drickas bourbon och cola (kanske en del daiquiris också) samt hänga en hel helg med goa människor. Jag är pepp!

Om längtan och om vemod

Jag har länge haft en längtan om att att flytta till Australien. Inte resa dit ett år eller så utan faktiskt bosätta mig där. Jag vill upp i norra delen, ta med mig Martin, ungar och hela konkarongen och hitta ett litet mysigt hus på vischan. Det är väl alla Tamara McKinley-böcker jag läste som yngre som fått mig sådan.
Martin och jag har pratat igenom det här många kvällar ute i torpet den gångna sommaren och han är helt klart med på idén. Men nu pratar vi inte nästa år eller året efter det utan inom en tioårsperiod, om det ens blir av. Men drömmen finns där.

Jag hade kvalitetstid med min mor igår. Vi åt mat, fikade, shoppade och pratade en hel del skit. Någon gång under samtalet kom jag in på det här om min dröm. Jag sa att vi pratat om det en hel del och att vi verkligen skulle vilja det. Mamma blev med ens dyster och undrade om vi inte kunde nöja oss med att flytta till Italien istället, hon vill inte att hennes dotter ska flytta till andra sidan jorden. Jag svarade att jag inte vill bo i Italien, då kan jag lika gärna bo hemma. Hon suckade och vi började prata om annat, men i hennes ögon såg jag vemod och rädsla över att jag nån gång kanske inte kommer bo bara några stenkast ifrån henne.

Så förlåt att jag åsamkat dig oro mamma, det är bara en dröm som nog inte kommer bli av.

Eddie Vedder-Society

En dag som denna kan man inte göra mycket annat än att dricka te och lyssna på den här mannen. Man blir fan tårögd varenda gång.

Hårdrock

På jobbet händer det ibland att jag blir kallad för hårdrockslisa, jag tror det kommer sig av att jag har svart hår och har varit på Srf några gånger. Mer än så krävs tydligen inte. Jag gillar inte riktigt det här. Hårdrock får mig att tänka på flottigt, stripigt hår, t-shirt med tryck, tandställning och moppe och ett "häj, jag gillar hårdrock, främst då Ajron mäjden", och så tänker jag på dessa två: http://www.youtube.com/watch?v=crxsXWYWvN8. Vill jag bli förknippad med dem?
NÄPP!

Min värld av rosor

Vad i helvete sysslar jag med? Varför gör jag detta?
Bara för att jag vill vara så himla tuff och en i gänget såklart! Vad annars?
Så välkomna till min lilla lilla värld av rosor.