Jag gjorde en sån här för Kajsa ungefär 1,5 år senare så nu tänkte jag göra en för Vidar också, lite mer i tid den här gången.
1. När fick du reda på att du var gravid?
Alltså jag är inte helt hundra på det här, som jag har insett att man tydligen borde vara. Men jag tror det var den 4:e januari (det slår på en dag mer eller mindre). Däremot vet jag exakt vad jag gjorde. Vi hade varit på stan och köpt hem ett graviditetstest och sushi till lunch. Med anledning av att man som gravid inte får (fick?) äta sushi var min plan att vänta med att kissa tills vi ätit färdigt så jag där med skulle slippa slänga sushin om det där plusset skulle visa sig. Det kunde jag så klart inte vänta med. Plusset visade sig och vi jublade, men slängde aldrig sushin, den smakade dock inte så där riktigt bra när jag visste att jag egentligen inte borde äta den.
2. Hur gammal var du?
27
3. Hur tog din partner det?
Eftersom det i allra högsta grad var planerat så blev han liksom jag otroligt glad. Och rätt förvånad eftersom det blev bebis så himla snabbt även denna gång.
4. Mådde du mycket illa?
Ja, första veckorna var förskräckliga.
5. Var du känslig?
Nä inte mot något speciellt. Men jag mådde näst intill kronsikt illa där i början så det beror väl på hur man ser det. Känslig mot allt?
6. När kände du bebisens första sparkar?
I vecka 17 vill jag minnas att det var.
7. Var du ofta orolig?
Nej, den här gången visste jag liksom hur det skulle vara. De gånger jag konsulterade google är väldigt lätträknade till skillnad mot när jag väntade Kajsa, då hängde jag ständigt på olika gravidforum och sökte på google ständigt. Det var väldigt skönt att slippa oroa sig sönder och samman.
8. Sparkade bebisen mycket?
Nej, det var mer mot slutet han blev precis sjövild men i det stora hela höll han sig rätt lugn.
9. När började du läcka bröstmjölk?
Jag upplevde aldrig att det läckte.
10. Fick du bristningar?
Ehm, JA!
11. Blödde du någon gång?
Nej.
12. Hur många Ultraljud gjorde du?
Två. Ett i vecka 12 och ett i vecka 18.
13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
Jag tänkte väl liksom första gången att jag tar det hela som det kommer. Men med tanke på att epiduralen tog helt fel med Kajsa så tänkte jag att jag nog ville slippa den men höll det öppet då jag vet hur förbenat jävla ont jag hade, och att jag tyckte den där sprutan var guds gåva till mig. Sen fasade jag för att spricka eller att de skulle få klippa där nere. Och lustgasen ångrade jag mig sist att jag inte testade så den hade jag bestämt mig för att ge en chans.
14. Hur började din förlossning?
På torsdagen den 10:e september var jag inne hos barnmorskan för ett vanligt rutinbesök. Hon sa att allt såg bra ut men att vi nog skulle bli tvungna att boka in ännu ett besök. Ingen bebis på väg här inte, och jag höll med.
Runt 18-tiden samma kväll kände jag dock att värkarna blev av annan karaktär och vi bestämde att lämna Kajsa hos sin farmor & farfar. Kl 19 blev värkarna regelbundna och jag spelade Wf medan jag klockade värkarna och packade det sista i bb-väskan. Klockan 22:30 blev vi inskrivna på förlossningen.
15. Hur många timmar tog din förlossningen?
Från det att vi blev inskrivna på förlossningen kl 22:30 tog det fyra timmar.
16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt
17. Hur mycket var du öppen när du kom in?
6 cm
18. Vilken smärtlindring tog du?
Lustgas, tills de tyckte att jag enbart skulle fokusera på att krysta och skippa gasen.
19. Dragen med sugklocka?
Tack och lov, nej! Det var ännu en sak jag fasade över då Kajsa blev dragen med klocka.
20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
20 minuter
21. Blev det komplikationer?
Nej. Eller jag sprack minimalt och fick sy två stygn, men jag ser det inte som komplikationer.
22. Vad tyckte du var jobbigast?
När jag inte fick använda lustgasen. Jag älskade den! Och när de bad mig att inte krysta när bebisen var nästan ute, "krystar du, spricker du" sa dom. Och det var himla jobbigt vill jag minnas då det var just det jag fasade för.
23. Var du rädd för något?
Nej, jag var väldigt lugn hela vägen faktiskt. Jamen bortsett från det där med att spricka då.
24. Skrek du?
Säkert så jag spräckte trumhinnorna på den stackars rara barnmorskan.
25. Hur många var inne i förlossningsrummet?
Två.
26. Hade du någon nära med dig?
Martin. Hurra för Martin!
27. Fick du sy?
Ja.
28. Vilken vecka födde du i?
41
29. Vad var vikt och längd på bebisen?
Vikt: 4880g längd: 54cm
30. Ammar du?
Nopp.
31. Hur gammal är bebisen nu?
3,5 vecka.
32. Vad tyckte du om förlossningen?
Helt fantastisk faktiskt. Känns så himla skönt att allt gick som jag ville och ett stort plus till den makalöst rara barnmorskan.
33. När kommer nästa barn?
Jag ska bara lyckas övertala Martin om att tre barn i familjen är en himla bra idé. Jag tänker om en 3-4 år sådär, men det får som sagt tiden utvisa. Kanske tar mitt resesug överhanden och vi bestämmer oss för att satsa på det med våra två kids istället. För så är det ju, ju fler barn, ju svårare att resa. OCH JAG VILL RESA.
13 kommentarer:
Det här med amningen, är det ett medvetet val att inte amma? Jag frågar alltså helt odömmande, jag hör ju själv till den icke ammande skaran.
Vad skönt att du är nöjd med din förlossning och att du slapp sugklockan den här gången!
Det är verkligen kul att läsa om andras förlossningar. Så himla fint och spännande att folk delar med sig.
Jag som inte har någon erfarenhet what so ever tycker det låter som en väldigt bra förlossning?
Satte dom ryggbedövningen för djupt med Kajsa? Har förstått att det inte alls är någon trevlig upplevelse då.. Huh!
För några dagar bestämde jag mig för att det inte blir några fler barn. Det är ju så himla skönt att slippa blöjor, vakna på natten, packa en väska bara för att man ska hem till någon några timmar osv... Och så läser jag det här och minns hur underbart det är att föda. Dumt av dig att lägga upp det här! ;) Nejdå, det är kul att läsa om andras förlossningar. Som sagt, skönt att det gick så enkelt och att du är nöjd.
Det verkar ju oerhört häftigt, men ännu mer: oerhört läskigt. Svårt att komma ifrån alltså.
haha, ser ut som att vi tänker lika angående det där med flera barn. kanske blir en tredje mage i vädret samtidigt om en tre år, om jag lyckas övertala han den där mannen jag lever med ;)
insåg att jag inte fyllt i enkäten om nico, ska jag allt ta och göra nån dag!
Dalkullan: Ja det var helt medvetet. Jag hade enorma strul med Kajsa som jag verkligen ville amma. Jag satt med blödande bröstvårtor och kramade M:s hand sönder och samman av smärta vid varje amningstillfälle tills jag insåg att hon inte alls fick i sig tillräckligt. Ett tag körde jag amning först, sen ersättning och sen pumpning (för att få igång mjölken.) Men mjölken uteblev och jag tröttnade på allt bestyr kring matningen så vi började med ersättning helt och hållet efter bara några veckor.
Jag vande mig vid ersättning och tyckte det var så himla bekvämt så vi valde att ge Vidar ersättning från start.
Fifi: Ja verkligen! Vi förundras fortfarande över hur runt Vidars huvud är till skillnad från Kajsas conehead som hon fick efter sugklockan.
Josefine: Jag gillar också att läsa förlossningshistorier, också tycker jag det är himla kul att ha nerskrivet mina egna minnen och känslor för förlossningarna.
Tina: Men snart har du! =)
Och jovars, den kändes väldigt enkel och smidig i jämförelse med Kajsa.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad det var som gick snett, men jag blev värksvag (vilket ju för all del var rätt skönt då jag inte kände nån smärta) men jag märkte liksom aldrig när det var dags att krysta vilket ledde till en väldigt långdraget krystningsarbete med två sköterskor som hängde på vardera sida om magen om mig och tröck, samtisdigt som en drog med klocka. Och hej och hå vad jag inser att du nog inte vill veta det här just nu. Sorry..
Cat: Haha. Ja jag kan tänka mig att man hinner bestämma sig och ändra sig igen rätt många gånger. Jag kan inte riktigt förlika mig med tanken att aldrig mer få vara med om en förlossning och aldrig mer få ha ett pyttelitet knytte brevid oss i soffan att lukta på. Hoppas bara M tar sitt förnuft till fånga. Å andra sidan hinner kanske jag också ändra mig i den frågan när ungarna ska hålla att börja bråka, skrika och trilskas och bägga vaknar om nätterna och allt jobbigt som kan hända. Pust.
Johanna: Det ÄR oerhört läskigt, men ännu mer häftigt. Det ger liksom en enorm kick att föda barn hur märkligt det än låter.
Jos: Haha nä det låter ju inte som nån omöjlighet. Dock vore det himla knas att vi lyckas pricka in ännu en unge samtidigt. Ungar och husköp liksom. =)
Men ÅH! Kommer kopiera det där om det är ok.
Alex: Självklart, ser fram emot att läsa!
Okej, jag förstår. Låter helt klart som en mindre trevlig upplevelse..
Hahah, det är ingen fara, jag är rätt tålig sådär. Ingen förlossning är ju den andra lik & man kan ju aldrig veta vad som väntar. Tar det som det kommer helt enkelt. Dumt att bli orolig & nojig i förväg.
Vad kul att läsa! Ska ta denna av dig och fylla i oxå:)
Lale: Gört! Kul att ni gillade den.
Skicka en kommentar