Jag beundrar alla ensamstående föräldrar där ute. Alla som får vardagen att gå runt bland trots, snor, skrik, matlagning, blöjbyten, sömnlösa nätter och gud vet vad. Som inte har någon att bytas av med om nätterna när barnet vaknar för femte gången samma natt och man ska upp och jobba. Natt efter natt.
Jag beudrar er. Själv sitter jag här emellanåt och håller på att gå av av trötthet och vanmakt, ändå vet jag att jag har M vid min sida som, även om han jobbar om dagarna alltid kommer hem klockan 17 och kan ta över så jag får vara en stund för mig själv om jag skulle behöva. Sa jag att jag beundrar er?
Fröken märkvärdig är ett bra exempel.
3 kommentarer:
Vad lustigt att vi skrivit om samma sak! Går Vidar också igenom en riktig gnällfas nu?
Jaaa, verkligen samma här, djuuup beundran. M är borta med jobbet titt som tätt och då får man ju en liten inblick i ensamstående-förälder-livet. Men det är ju bara då och då och han kommer ju hem igen efter en natt eller två och så har man någon att dela allt med igen.
Muerta: Haha ja visst var det!
Nä V håller sig lugn än så länge, däremot är den stora rätt svårhanterlig emellanåt. Mycket knytnävar i golvet när hon får "fel" strumpor på sig och så..
Fröken K: Jamen visst! När M kommer hem om eftermiddagarna är jag ju ibland helt ihjäl liksom.
Skicka en kommentar