2011 i bilder.

Året inleddes med sjukt mycket snö och ett plus som visade att jag var gravid.

Vi var himla nöjda med tillvaron..

.. åkte mycket pulka och busade i snön.

Samt gick promenader runt Åbackarna och matade änderna.

Jag tyckte hemskt synd om mig själv som varje morgon gick till jobbet med brutalt illamående. Här omkring åkte vi också till Stockholm och kollade på Band of Horses, helt klart en av årets topp-5!

Snön smälte bort och vi kunde börja ana vår i luften. Vi åkte ut till våra kompisar på landet som har kossor som närmsta grannar.

Sen blev det vår på riktigt. Jag och Martin tog en båttur ute hos M:s föräldrar och jag var blek och sådär 'tjock utan att gravidmagen syns' - ni vet..

I slutet av april, precis innan det var dags att vända blad i kalendern åkte jag och M till Berlin och förlovade oss. Vi gick och gick och gick och njöt av fint väder, sovmorgnar, bebis i magen, hotell och lyxiga frukostar.

Vi skrattade varje dag åt den här busungen. Vi gladdes åt hennes framsteg, hennes miner, mysiga kramar och hennes blöta pussar.

När sommaren tog vid hängde vi i Folkparken..

.. och åkte hem till en kompis och grillade. En fantastisk oas mitt i Norrköping.

Min kompis blev med mopsvalp. Dexter, den gölligaste hunden världen har skådat. Typ.

Vi fick nycklarna till vårat alldeles, alldeles egna hus.

Jag var jättegravid och rätt frustrerad över att inte kunna göra allt jag ville pyssla med i trädgården.

Vi hängde i Stockholm över en helg och gick på Skansen bland annat.

Och sen kom en av sommarens bästa dagar då min kompis Kalle gifte sig.

En torsdagkväll i mitten av september var det då dags att åka upp till förlossningen. Jag sa hej till min bästa vän lustgasen.

Och så tidigt på fredagsmorgonen föddes han, vår lille son Vidar.

Martin var hemma en hel månad och efter de första två veckorna i bebisbubblan hängde vi en hel del i skogen.

Sen fann jag mig själv i rollen som tvåbarnsmorsa och insåg att livet aldrig mer blir som förr igen och tyckte att det var himla bra.

Sen kom november och vi firade att vår stora lilla tös blev 2 år.

Också kom julafton och den firade vi med en väldigt proper liten bebis.

Ja alltså 2011, vilket år! På min årssummering 2009 skrev jag att ett år, varken förr eller senare skulle bli så händelserikt som just 2009, men oj så lite jag visste då.
Trots att det här året innehållt mycket tårar av hopplöshet efter sömnlösa nätter och frustration över 2-årstrots och ständigt tjat så har jag älskat det här året från början till slut. Jag har känt mig trygg både i rollen som mamma och i mitt förhållande.
Tvåbarnsmorsa, fästmö och husägare - 2012: Du har helt klart en del att leva upp till men vi ska nog komma bra överens du och jag ska du se.