2011-12-05

Lucka 5, berätta om vem du var för ett år sedan.

För ett år sedan hade vi insett att våran vindsvåning på nordantill inte var optimal för livet som småbarnsförälder. Vi hade precis flyttat till ett barnvänligt område öster om stan. Vi trivdes det gjorde vi, men kände att det är ju inte det här vi vill. Sakta men säkert höll vi på att kvävas där i vår 3-rummare med pyttelitet kök men med stor hall.
Det var också för ett år sedan vid den här tiden vi bestämde oss för ett syskon till Kajsa och gjorde slag i saken så att säga.

Som person har jag egentligen inte förändrats så mycket, att bli mamma för första gången var en enorm omställning av hela mitt liv, hela min person. Såklart, det blir ju så. Det ska vara så. Med andra barnet är omställningen redan gjord, man lever redan i familjebubblan med allt vad det innebär.
De största skillnaderna är väl att jag fyllts med än mera kärlek, kärleken till min son. Tre har blivit fyra. Jag förundras ibland över hur mycket kärlek man som människa har att dela med sig av till folk, men jag inser att det är lite som en bottenlös brunn det där. I alla fall när det gäller kärleken till sina barn.
Också huset då såklart. Jag känner inte den kvävande känslan längre, upplever inte att väggarna växer sig tätare omkring mig för varje dag.
För trots att huset vi nu bor i bara är snäppet större än lägenheten, dessutom med lika litet kök och ännu mindre hall - så inkluderar det en trädgård, en skog som granne, ett garage till M och en stor källare som lämnar plats åt pyssel utan att man hela tiden måste plocka undan efter sig.

3 kommentarer:

Dalkullan sa...

Vad roligt att läsa att hus är eran grej. Jag känner tvärtom. Jag vill aldrig bo i hus igen.
Kanske kanske om jag har flera barn, stora barn, som springer ut och in och hejvilt fram och tillbaka. Men då kan jag gärna hyra mig ett hus. Jag hatade det där året jag bodde i ett hus. Jag vet inte riktigt varför. Men jag avskydde det!
Fast, det där med en källare att pyssla i låter ju hur fint som helst.

Fifi sa...

Jag och en kompis som är nybliven småbarnsmamma pratade om det där med att fyllas av kärlek till barn. Hon sa någonting om att man älskar sitt barn så himla mycket och plötsligt känner man att ma har kärlek så det räcker för ett barn till, det lät så fint, precis som när du beskriver det!

Lisa sa...

Dalkullan: Älskar hus! Dock kan jag helt klart se fördelarna med lägenhet också, det här med närheten till allt och att det bara är att ringa hyresvärden och få nytt om nåt skulle pajja (om man hyr då såklart) men hus på landet är helt klart bättre.

Fifi: Ja men precis så är det!