2011-12-09

En fredag på vår gata på landet.

Jag vet inte hur ni har det där hemma. Säkert så där mysigt fredagsgemytligt och kanske ni rent av känner av lite julfeeling också, vad vet jag.
Här hemma består denna dag, som så många andra av trots. Vid frukost, lunch och middag, vid samtliga tillfällen bjuder den bestämda lilla damen på ilska, skrik och nej, kan inte, vill inte och ska inte. Idag vid lunchen var det stolen som inte passade. Vad det var för fel på hennes tripptrapp det vet jag inte, Kajsa själv kunde nämligen inte svara på den frågan. Det slutade med att hon åt sin mat såhär;


Själv måste jag säga att det ser väldigt obekvämt och jobbigt ut att behöva sträcka sig så efter maten men för all del; hon satt åtminstone vid bordet och åt, dock efter en kvarts skrik och tårar.
Och ja, ungen sitter i pyjamas och äter (jag är en förkastlig mamma osv osv) men det regnar så förtvivlat ute att jag vägrar gå utanför dörren idag, dessutom skulle *sotaren komma och Kajsa hon har sovit hela förmiddagen (för att ta igen ett par nätters bristfällig sömn) så nej, jag har inte kommit så långt i påklädnaden än. (Hej försvarstal!)

* Sotaren skulle komma enligt egen utsago; någon gång under förmiddagen. Han kom när vi satt och åt lunch 12:45, mitt under Kajsas lilla utbrott. Såklart.
Det kan ha varit så att jag frågade om han ville byta lite, att jag gladeligen kunde klättra lite på tak idag. Varpå han skrattade lite och sa att hon för all del var söt och så, men att han nog var tvungen att spara lite på hörseln tills han kom hem till sin egen 2,5-åring.
Så. Himla. Egosistiskt. (Och hallå, söt!? En gapskrikande, förbannad 2-åring med håret på ända och tårar av ilska längst kinderna, skulle det vara sött?)

Men än dock, det är fredag. M har lovat köpa med sig en flaska rödvin hem till kvällen och vi ska äta hasselbackspotatis (med ännu obestämt tillbehör) också ska jag bestämt köpa en sån däringa chokladkaka med citron och ingefära när jag åker och veckohandlar sen. (Jag kom på att jag visst är tvungen att gå utanför dörren idag.)

6 kommentarer:

Maria sa...

Tänka sig vad man har att se fram emot! ;)

Sus sa...

Haha. Älskar ditt sätt att skriva!

Fröken K sa...

Jadu, jag kan bara säga att jag förstår. Alltså VERKLIGEN! Förövrigt går vi nästan alltid i pyamas halva (alternativt hela) sådana här dagar. Utan att ens fundera på att skämmas faktiskt. Jag vet inte om det är bra eller dåligt när jag tänker efter. ;-)

Duktiga Tjejen sa...

Meh, låter ju som ni har värsta mysiga fredagskvällen på g ändå!

Älskar matstilen, haha, trots som bara drabbar henne själv;)

Julfeeling? No. Astrött, förkyld och 12h på jobbet. Nu idol och har ätit linslasagne och hetsätit godis fast jag Hade lovat att skärpa mig. See? Jag har inte alls diciplin. Idolfinalen blir det iallafall, men hoppas på att däcka redan i första pausen. Tveksamt.

Fifi sa...

Uh, lilla fröken tycker att hon är stor? Och det var väl självklart att sotaren skulle komma mitt i ett utbrott, det är nog lag på att hantverkare och liknande måste komma just när det är kaos. Som här i veckan, hantverkaren skulle förstås greja i köket när vi åt frukost och Elly skrek och fräste ut gröt över hela bordet...

Lisa sa...

Maria: Haha ja verkligen. Inte trodde väl jag för tre år sedan att På spåret kunde vara det bästa av fredagsnöjen. :)

Sus: Men TACK!

Fröken K: Jag älskar att du alltid får mig att sluta upp att skämmas och att du låter mig förstå att jag inte är ensam om att vara lat emellaåt eller jobbet med trotsiga ungar. Älskar, tack!

D T: Ja kvällen blev himla mysig tack och lov. Och haha ja, kan ju inte påstå att jag led av att hon satt sådär, när hon väl satt sig så då, vill säga. =)
Äsch, strunta i diciplinen när du mår sådär! Är man förkyld och trött så är man! Hoppas du hade en fin helg och att du lyckades däcka i pausen. Det borde nu inte ha varit några problem när det är Idol vi pratar om.

Fifi: Ja herregud! Ibland är hon jättestor och ska göra allt själv, och ibland blir hon liten och kn inte göra nåt. Antar att det har lite med att göra att hon fått en lillebror. HImla svår balansgång är det i alla fall. Och vad är det med hantverkare och barns urspårning?