För några år sedan tyckte jag att en städad lägenhet innebar dammsugade och skurade golv, dammade möbler och var sak på sin plats. Jag tyckte för all del inte om att städa, men att ha rent och snyggt - det gillade jag.
Var sak på en plats.
Vilken ljuv tid det var inser jag nu, när man kunde luta sig tillbaka i soffan och inte ha några prylar framdragna över allt. Nu, sedan ungarna kommit finns det liksom inget som heter så längre. Jag tänker att jag måste lära mig att luta mig tillbaka och slappna av även när det ligger prylar näst intill överallt, tänka att det är åtminstone rent på grunden liksom. Lära mig att se charmen i oredan, tänka att det ändå tyder på att det finns ungar i huset som leker, busar och mår bra.
Jag måste nog öva upp det lite och ha som mantra för jag inser att var sak aldrig mer kommer vara på just sin plats på låt oss säga, i allafall de kommande 15 åren.
MEN DET ÄR I ALLA FALL STÄDAT PÅ GRUNDEN. DET BOR BARN HÄR SOM LEKER, BUSAR OCH MÅR BRA.
Andas.
Andas.
Andas.
5 kommentarer:
Gud, det där måste jag också lära mig. Blir mer eller mindre galen MINST 3 gånger i veckan. Inte blir det roligare av att höra "jag ska bara..." eller bli totalt ignorerad när man ber de där som stökar till att plocka i ordning efter sig heller. Puh!
Åh jag känner igen mig så väl. När man städat ska liksom allt vara undanplockat. Då det ligger massa leksaker på golvet känns det liksom inte städat längre. Jag måste också lära mig...
Hahahhaa.
Jag har exakt samma känsla/önskan, fast hos oss är det nog mest jag som stökar ner. Det är ändå inte lätt att ändra på kan jag berätta! ;)
Tänk när kiddona flyttar hemifrån, vad tomt du kommer tycka att det är då.
Jag blir skitstressad av saker överallt, ändå har vi aldrig städat! Har aldrig vågat bjuda hem en enda kompis till Monkis Lgh där jag oxå bor... Det är lite... Katastrof. Vi har bestämt att städa lite dessa dagar, men...
Har ni det rent på grunden!?! Wow! Nu blev jag lite avis...
Skicka en kommentar