Men jag gör inte för jag bor inte i Norrköping längre. Jag bor ju sedan i somras några stenkast därifrån, i Finspång.
Finspång. En stad jag haft otroligt många fördomar mot hela livet, jag trodde faktiskt aldrig jag ens skulle överväga att flytta hit. Men livet ändras och tilläggas bör att vi bor en bit utanför, mot Norrköpingshållet.
Som den sanna industristad det är, är det svårt att komma ifrån att de flesta män jobbar på antingen Siemens eller SAPA och kvinnorna på sjukhuset. Jag blir fortfarande förvånad över hur väl det faktiskt stämmer överens när man träffar folk som berättar var de jobbar.
I övrigt är Finspång i mina ögon en rätt grå och tråkig stad. Kan faktiskt inte komma på någonting fint med den. Kanske för att jag är tämligen nyinflyttad eller också handlar det bara om mitt ointresse.
I grund och botten så ser jag fortfarande Norrköping som mitt hem. Fina fina Norrköping. Länge har jag trott att jag är äventyrlig, som inte bryr mig så mycket om vart jag hamnar i världen, men jag inser nu att jag nog aldrig skulle kunna flytta längre ifrån staden än till just en grannstad.
Och som den sanna kärleksförklaring till en stad som visst det här inlägget blev, kan ju inget passa bättre än att bjuda på en av mina favvisar, alla kategorier. Eldkavarn kära vänner, Eldkvarn. Fulla för kärlekens skull.
Norrköpings stad i vinterskrud 2010.
8 kommentarer:
Du snor ju min kärleksförklaring till Norrköping (som jag än så länge bara skrivit i huvudet) rakt av! :-O Nu kommer ju alla tro att jag snott din istället ;)
Har många fina minnen från Norrköping. Vacker stad, vackra människor!
Jag satt och tänkte: "Norrköping, där hag jag varit".
Men det har jag ju inte alls. Jag har varit i Linköping och på Kolmården. Men det räknas inte va?
Pratar du sådär roligt Norrköpingsmål?
Finspång! Jag var där en helg kanske 1996, 1997. Vi hade en brevkompis-träff hos en tjej som bodde där och det var då Beccie och jag blev bästisar. Hon som tog livet av sig i våras. Fan vad mycket minnen jag fick nu *bröl*.
Du har ju jäkligt nära till Norrköping iallafall!
Åh! Vad fint skrivet om Norrköping. En fantastisk stad, verkligen. (Finspång är rätt grått och trist, men rätt mysigt på sommaren..). Världens Bar. Herregud. Där har jag också spenderat oräkneliga dagar. Jag gick gymnasiet i Norrköping nämligen. Vet inte hur ofta vi skolkade och gick till Världens för att äta baguetter (Greken och Supercool, haha!) och röka för många Lucky Strikes. Vilken nostalgitripp jag fick nu :)
nu blev jag sugen på att åka till norrköping! :)
Vilken kul adventskalender-grej, tycker det är ett extra bra för att man "lär känna" människan bakom bloggen lite bättre!
Du undrade förresten vad jag jobbar med och jag är förskollärare! Tycker det är jätteviktigt att ge barnen en förståelse för vår natur och miljö och vill jobba på ett sånt sätt att jag använder mej av "naturen som pedagogiskt hjälpmedel". Alldeles för många ungar sitter inomhus framför tv och spel idag så jag tycker detta ämne har blivit ÄNNU viktigare!
Cat: Jag tror att det är svårt att vara uppvuxen i MNorrköping under sena 90/början av 00-talet utan att nämna Världens bar. Och Industrilandskapet och åbackarna ÄR ju liksom Norrköping.
Jag tyckte du fick ihop det himla bra ändå. =)
Christel: Ja det är verkligen en vacker stad. Lagom stor och lagom liten. Vackra människor... hmm.. jo kanske det.
Dalkullan: Hehe Linköping, nä det räknas faktiskt inte. Och Kolmården, nja..
Nä tror inte jag pratar så, eller jag vill treo att jag inte gör det. Men jag får ofta höra, å¨tminstone förr när jag hade druckigt att jag hade bred östgötska. Huua.
DT: Men nej, vilket dumt sammanträffande! Bor den andra brevvännen kvar här än? Eller ni kanske inte har någon kontakt?
Tinalinatiny: Fint att du håller med om grå och tråkig stad, då har jag inte fått helt fel bild åtminstone. Städer brukar över lag bli finare på somrarna tycker jag, och här finns ju väldigt gott om små sjöar vilket är himla fint.
Och Greken ja, tätt efter supercool är det den jag ätit mest. =)
Killmamman: Gört!
Träningslyckan: Jamne visst! Jag gillar också tanken på att komma lite närmre personen bakom bloggen. Gör en du med vetja!
Och vet du, jag kom på det strax efter att jag publicerat min kommentar. Precis när jag började läsa din blogg så var det just ett inlägg om ditt jobb som försollärare. Så lätt man glömmer!
Skicka en kommentar