Lucka 5, berätta om vem du var för ett år sedan.

För ett år sedan hade vi insett att våran vindsvåning på nordantill inte var optimal för livet som småbarnsförälder. Vi hade precis flyttat till ett barnvänligt område öster om stan. Vi trivdes det gjorde vi, men kände att det är ju inte det här vi vill. Sakta men säkert höll vi på att kvävas där i vår 3-rummare med pyttelitet kök men med stor hall.
Det var också för ett år sedan vid den här tiden vi bestämde oss för ett syskon till Kajsa och gjorde slag i saken så att säga.

Som person har jag egentligen inte förändrats så mycket, att bli mamma för första gången var en enorm omställning av hela mitt liv, hela min person. Såklart, det blir ju så. Det ska vara så. Med andra barnet är omställningen redan gjord, man lever redan i familjebubblan med allt vad det innebär.
De största skillnaderna är väl att jag fyllts med än mera kärlek, kärleken till min son. Tre har blivit fyra. Jag förundras ibland över hur mycket kärlek man som människa har att dela med sig av till folk, men jag inser att det är lite som en bottenlös brunn det där. I alla fall när det gäller kärleken till sina barn.
Också huset då såklart. Jag känner inte den kvävande känslan längre, upplever inte att väggarna växer sig tätare omkring mig för varje dag.
För trots att huset vi nu bor i bara är snäppet större än lägenheten, dessutom med lika litet kök och ännu mindre hall - så inkluderar det en trädgård, en skog som granne, ett garage till M och en stor källare som lämnar plats åt pyssel utan att man hela tiden måste plocka undan efter sig.